Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/44

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


12 Nr 3. Onsdagen den 17 januari f. m. Statsverkspropositioøwn. (Forts.) _ _ __ ning. l all sin realism, ja kanske hårdhet, måste nog principema forhjalpverksamheten bli mycket snävare uppdragna. _ För två år sedan, när krisen brutit ut och arbetslösheten var mycket stor _ ehuru kanske inte fullt så stor som nu - framlades motionsvis en mycket utförlig plan för bispringande av de arbetslösa och hjälpbehövande. l denna motion, som frambars i första kammaren av den nuvarande socialministern och i andra kammaren av den nuvarande statsministern, förekommer enavdelning under rubriken »Principen för ett statsingripande». Det heter däri bland annat följande: »Någon möjlighet för samhället att _ingripa_ överallt, därenskilda medborgare råkat i ekonomiska svårigheter, finnes givetvis icke.Begränsning måste alltid ske av samhällets hjälpverksamhet till att gälla de mest ömmande fallen. Den allmänna princip som från statens sida anlä_gges på_det allmännas understödjande av medborgarna är, att den som skall hjälpas, själv bör sakna möjlighet att draga försorg om sig. Ej heller erhåller denunderstöd, som har enligt lag försörjningsplíktiga anhöriga med tillräckligttryggad ekonomisk ställning att lita till. Denna stränga hållning intagersamhället i fråga om fattigvården. Nästan samma principer gälla beträffande arbetslöshetspolitiken. Den erhåller sällan hjälp, som själv har resurser för sin försörjning, den får ej tillgång till nödhjälpsarbete, som vägrar mottaga erbjudet arbete. Rätt till pensionstillägg enligt lagen om allmänpensionsförsäkring har endast personer, vilkas inkomst eller förmögenhet understiger vissa minimibelopp. Något ingripande för att stödja personer, som på grund av konjunkturer eller dylikt hålla på att berövas sina' förvärvskällor, sker iallmänhet icke.» Och motionärerna fortsätta: »Man kan följaktligen säga, att en allmän princip för samhällets understödjande av enskilda medborgare i vårt land är, att endast den får hjälp, som själv saknar nödiga resurser för att kunna skaffa sig sitt uppehälle. Denna grundsats torde i sin allmännaavfattning kunna godtagas av alla, såsom den där åstadkommer den störstarättvisan i samhällets understödjande verksamhet, ehuru delade meningargivetvis kunna förefinnas rörande den gräns för den enskilda förmågan, vid vilken samhället skall hava att ingripa.» l det följande uttalas i samma motion att samma princip, den individuella behovsprövningen, också skall gällajordbrukarna. Det heter nämligen: »Krishjälpen till jordbrukarna bör följaprinciperna för det allmännas hjälpverksamhet i övrigt>>, och man polemiserar emot vad som hitintills har gjorts för att hjälpa och_ stödja jordbruket. J ag nödgas, herr talman, dela den uppfattning rörande principerna förhjälpverksamheten, som hävdas i denna socialdemokratiska motion. Men jag är villig att vara ganska frikostig i fråga om gränsens dragande enligt samma principer. Däremot kan jag, som jag redan har antytt, icke följa motionärerna i allt vad de sedan anföra rörande jordbrukets ställning till ifrågavarande hjälpform. - Men jag återgår till faran av att icke uppehålla ansvarskänslan.Statsministern gör gällande i sitt uttalande under rubriken >>Utgifterna», att »det saknas verklig grund för antagandet att de under fjolåret beslutade ochunder senaste halvåret tillämpade förbättringarna. i fråga omarbetslöshetshjälpen skulle ha animerat till ökade anmälningar eller minskat benägenheten att taga arbete 1 öppna marknaden_.» - .Tag tillhör inte dem, som i tid och otid tala_ om fjolårets beslut. Det tillkom i laga ordning, och det har varit och är alltjämt regeringens plikt att realisera detsamma. Vad det nu är fråga om både för dem, som bidrogo till beslutet i dess fulla utsträckning, och för dem, som 1 vissa delar hade e_n annan uppfattning, är att sakligt behandla de nu framlagda förslagen och justera vad som eventuellt kan behöva justeras i förra arets beslut. Att härutinnan måste aktgivas på orsakerna till den storaarbets