Onsdagen den 14 mars f. m. Nr 17. 57 Ang. 'vissa anslag till nykterhetens främjande. (Forts.) punkten för statsrådets framställning var i visst avseende felaktig. Jagbehöver alltså icke uppehålla mig närmare vid den saken. Endast det vill jag starkt understryka, att, när herr Lindblad och statsrådet göra gällande att man måste hålla sig inom den ram, som är given genomrusdrycksmedelsfondens ränteavkastning, de bägge ärade talarna förbise, att det icke blott är nykterhetsupplysningen, som man företagit sig att bestrida med dessa medel. Såsom redan påpekats, är det också till mycket väsentlig del till helt andra ändamål, nämligen en mängd kostnader för alkoholistvården och vad därmed sammanhänger, som denna avkastning gått. Men äro ej dessa ändamål av den beskaffenhet, att de under alla förhållanden borde tillgodoses avskattemedel, på samma sätt som samhällets vård om andra avsigkomna människor än alkoholister, t. ex. de på hospital intagna, för att ej tala om fattigvård och sjukvård. lcke bör väl nykterhetsrörelsen straffas, därför att det finns så förskräckligt många alkoholister, som skola underhållas; med andra ord: skall nykterhetsverksamheten sättas på avskrivning, därför att vården avalkoholisterna fordrar så mycket pengar? Det borde väl vara alldeles tvärtom. Det är ju en fullkomligt bakvänd metod att så våldsamt som regeringen föreslår, minska anslaget_till nykterhetsupplysning, under det att alkoholistanstalterna ar efter år äro till trängsel fyllda, och icke ens räcka till för alla, sombehövde komma in där. Det förnuftiga vore väl att arbeta på att förekommauppkomsten av alkoholister, och det är ju detta, som nykterhetsrörelsenspropaganda går ut på. Men ändå är det just på denna punkt, nämligen anslaget till nykterhetsupplysningen, som man år efter år drager in. Ännu 1931beviljades ett anslag på 200,000 för detta ändamål. Sedan nedsattes anslaget 1932 till l40,000 kronor och i fjol till 95,000 kronor. Nu föreslås, att det skall ytterligare nedsättas ända till 50,000 kronor. Man kan inför dennavåldsamma reduktion fråga om avsikten är att fullständigt omintetgöra denna centrala del av nykterhetsverksamheten. Man har någon gång gjort anmärkning emot kvaliteten av dennaupplysningsverksamhet. Föreläsarna och de ämnen, som behandlas av dem, äro emellertid noggrant bestämda genom skolöverstyrelsen efter beredning av de underordnade institutioner; som skolöverstyrelsen har till sin hjälp. Här har jag i min hand en katalog över föreläsarna. Det är en hel del medicinedoktorer och professorer, laboratorer, kyrkoherdar, borgmästare, folkhögskolelärare, överlärare, filosofie magistrar, folkskollärarc o. s. v., personer som varit iverksamhet i nykterhetsnämnderna, inspektörer m. fl., vidare folk från detpraktiska livet, direktörer, fattigvårdskonsulenter m. fl., allesammans, innanderas namn upptagits, godkända av skolöverstyrelsen. Under sådanaförhållanden kan man sannerligen icke göra någon svårare anmärkning mot denna verksamhet i fråga om kvalitet och kompetens hos dem, som utföra arbetet, än man skulle kunna göra mot vilken upplysningsverksamhet som helst, sombedrives här i landet, utan snarare tvärtom, då ju denna verksamhet är meraomsorgsfullt granskad. Detta kan givetvis ej hindra, att det kan finnas en eller annan föreläsare, som uppträder' mindre vederhäftigt, och ingen är meraintresserad än jag för att brister i sådant avseende må kunna effektivtavhjälpas. Vad såväl utskottet som reservanterna yttrat om sin önskan i detta avseende, kan ingen gärna ha någonting emot. Tvärtom önskas dennasträvan all framgång, ehuru jag tror, att anmärkningarna äro ej så litetöverdrivna. Och jag ifrågasätter allvarligt om rätta vägen går genomnedskärning av anslaget hån emot ett sådant minimum som nu föreslås av Kungl. Mafzt. Det var det ena jag ville säga. Det andra gäller herr statsrådets yttrande om att det finns så många andra möjligheter nu för tiden till förströelse för
