Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/462

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


64 Nr 17. Onsdagen den 14 mars f. m. Ang. vissa anslag till ng/kterhetens främjande. (Forts.) motion och ingen regeringsproposition har kommit fram, som tagit sikte på dessa bemödanden. Nu när allting lagts i stöpsleven, vill jag dock anhålla, att nykterhetsrörelsens undervisningsverksamhet lägges i stöpsleven ochutformas på det sätt, som jag har antytt. Och vilja vi inte vara med om det, komma väl de hårda händerna efter oss att göra det en gång. Dessutom skulle jag vilja framhålla en sak, som även rör partilivet iallmänhet. Jag berättade visst för litet sedan, att jag häromdagen blivitinbjuden till en organisation, som heter Konservativ ungdom. Det är visst Tryggers och Lindmans organisation. Styrelsen bad milt och höviskt omursäkt för att man inbjudit mig. För min del bad jag då om ursäkt för att jag åtagit mig detta uppdrag. »Jag har lärt mig», .sade jag, »underkristendomslektionerna i skolan, då jag var gosse, att man skall gå ut och predika för hedningarna. Men nu predika vi bara eller företrädesvis för partivänner. Det är ju inavel och vartill föranleder sådan? Jo, det blir blinda, döva, lama och lytta tankefoster och viljeyttringan» Publiken log och applåderade, och sedan voro vi ense om alla mina synpunkter på ett baltiskt samförstånd. Nu menar jag, att denna nykterhetsundervisning pågår förmodligenföreträdesvis för nykterhetsfolk _ således, det är en inavel _ och de applådera. Men de utomstående, som äro mer eller mindre onyktra, och i varje händelse den där var tionde stockholmaren går inte på sådana föredrag och får alltså inte lära sig någonting. Med dessa. erinringar, herr talman, har jag intet _annat yrkande än att jag vill ingen syndares död, utan önskar, att nykterhetsfolket i alla händelser i dag skall få allt vad de kunna få. Herr Olsson, Oscar: Beträffande herr Reuterskiölds inlägg ber jag att få säga, att jag står nog principiellt på hans ståndpunkt, att det är nyttigt med fondens bevarande, för den händelse avkastningen går tillecklesiastikdepartementets utgifter - vilket herr Reuterskiöld också tydligen ansåg. l det fallet äro vi överens. *J ag är också överens med herr Reuterskiöld om att det kan ifrågasättas, om "inte enbart skattemedel skola användas för anslagen till socialdepartementet. Vi äro således fullkomligt ense på de bådapunkterna. Men felet med herr Reuterskiölds resonemang är, att fråganföreligger i dag inte på det sättet. Skulle jag gå ett steg till, såvitt jag förstår ganska konsekvent i den riktning, herr Reuterskiöld talade om, skulle jag säga, att eftersom det kan ifrågasättas, att endast skattemedel skolaanvändas på dessa punkter i socialministerns huvudtitel, vore det ju skäl i att man där inte bara toge de 79,000 kronorna av rusdrycksmedlen till bidrag åt de enskilda alkoholistanstalterna utan litet mer, så att ecklesiastikministern finge behålla så pass mycket av avkastningen av rusdrycksmedelsfonden, att han kan tillgodose de berättigade krav, som föreligga på nykterhetsupplysning. Nu har ju saken varit den, att av de 900,000 kronor, som stå till förfogande, har ecklesiastikministern disponerat 239,000 och socialministern allt detandra. Proportionerna äro ju litet egendomliga, speciellt från herr Reuterskiölds synpunkt. Herr Beuterskiöldz Endast ett par ord. Jag kan icke erkänna, att det var något fel i min tankegång eller argumentering, inte alls. Att proportionerna äro felaktiga, det kan väl även jag vara med om, men även under sådana förhållanden har jag svårt att förstå det resonemanget, att därför att man på en huvudtitel, där skattemedel kunna tagas, därav tagit för litet, man skall taga skattemedel under en annan huvudtitel, där de icke böra tagas. Det är en konsekvens, som jag inte kan fatta, utan det förefaller mig mycket riktigare,