Onsdagen den 14 mars f. m. Nr 17. 65 __ o Ang. 'gissa anslag till nylcterhetens främjande. (Forts.) att, da man haller fast vid utgångspunkten, då man, som departementschefen här gör, vill halla sig inom avkastningens ram, man accepterar detta med tanke pa framtiden, och sedan kan man ju till detta foga en uttalad önskan om att fördelningen mellan socialdepartementet och ecklesiastikdepartementet blir e_n annan, ja, kanske att avkastnlngen bör reserveras helt och hållet fött det sistnämnda, men ett sådant yrkande torde inte kunna upptagas i detta sañimanhang utan en återremiss till utskottet, och det är inte lämpligt i detta ta . Vidare vill jag endast erinra gentemot en föregående talare, att jag har minst lika klart för mig som han, om här finnas statuter för denna fond _ det är en fråga, som har i hög grad även konstitutionellt intresse, även om ej alla inse detta _ men det var inte heller ur någon rättsgrundssynpunkt, som jag yttrade mig, utan tvärtom därför att jag trodde, att den omständigheten, att man, såsom departementschefen gjort, reserverade avkastningen från denna fond för dessa ändamål, de facto säkerställde i mycket hög grad, att det i framtiden finnes pengar kvar till desamma. Det var den rent faktiskagarantien, som låg i att man följde departementschefens princip, som syntes mig ganska önskvärd, då man på det sättet säkerställde, att man även i onda tider kan vara säker på att man icke tar dessa fonderade medel tillnågonting annat, så att man icke får någonting kvar. Vill man ha medel till dessa ändamål, som det här föreliggande anslaget avser, av den här fonden, tror jag det möter mycket större svårigheter att använda fonden till någonting annat, så som den nu blivit reducerad. Det är således rent faktiska, icke rättsliga förhållanden, som jag åsyftat. Aven jag, herr talman, kan uttala mig om något annat än det rent rättsliga. Herr Olsson, Oscar: Herr talman! Då herr Reuterskiöld är överens med mig om att rusdrycksmedelsfondens avkastning kan och bör tagas i anspråk i synnerhet för ecklesiastikdepartementets ändamål, när herr Reuterskiöld vidare måste erkänna, att till socialdepartementets ändamål både kunna tagas och av riksdagen ha tagits i anspråk skattemedel i stället för, som man hade tänkt, när rusdrycksmedelsfondens bestämmelser skrevos, endast medel ur denna fond, kan jag inte förstå annat än att det ligger logik i att man för socialdepartementet tar av skattemedel vad som behöves utan att till detta departement draga över större delen av avkastningen avrusdrycksmedelsfonden. Herr förste Vice talmannen: Det förefaller mig, herr talman, som omdebatten hade svävat ut litet, och det kunde kanske vara bra, om man kunde återföra den något så när till vad som var utgångspunkten. Detta faller sig emellertid svårt, ty då måste man liksom taga saken upp på nytt, och då hade det ju varit mycket bättre ur mina synpunkter, att ingen fått yttra sig efter det jag slutat tala. l alla fall är det bara tre punkter, som jag skall säga ett par ord om. För det första har departementschefen i någon mån missförstått mig. Det var inte alls på det sättet, att jag sade mig spåra något dunkelt uppsåt hoshonom till skadegörelse. J ag kan mycket väl lova att visa_ honomstenogrammet, när det en gång kommer, och han skall då se, att jag lnte har yttrat mig på det viset. Den andra missuppfattningen, som skett här, har skett pådepartementschefens bekostnad. Det är, uppriktigt sagt, inte så underligt, därför att det är dock, om man vill vara fin i distinktionerna, tre olika ståndpunkter, som framförts av departementschefen. l åttonde huvudtiteln på sid. 260 säger han, att han med hänsyn till önskvärdheten att begränsa den totalaanslagsFörsta kammarens protokoll 1984. Nr 17. 5
