66 Nr 17. Onsdagen den 14 mars f. m. Ang. vissa anslag till nykterhetens främjande. (Forts.) summan vill föreslå en sänkning av det anslagsbelopp, som nu är i fråga. När han förklarade saken i debatten, minnas vi väl allesammans, att han då framförde den synpunkten, att det bör vara rusdrycksmedelsfonden, som skall täcka vad som skall gå till detta anslag, och eftersom den inte räckte, blev det inte mer än de 50,000 kronorna, som föreslogos. Herr Hamrin harnaturligtvis alldeles rätt, när han säger, att om det är på det viset, attrusdrycksmedelsfonden skall täcka utgifterna, kan ju fondens avkastning så småningom genom manipulationer och beslut bli av den storleksgraden, att ingentingvidare återstår, varmed man kan täcka någonting. Sedan förklarade departementschefen i repliken till herr Hamrin, att det var årets avkastning, som inte räckte. Nå, låt oss godtaga det! Då stå vi ju i alla fall inför herr Hamrins konsekvenser. Om det visar sig, att årets avkastning inte täcker det behov, som föreligger, hur skall man då göra? Skall man avskriva det hela, eller skall man våga gå utanför den ram, som uppenbarligen inte motsvarar behovet? Men eftersom det i debatten förts in en annan visserligen näraliggande sak, som kan behöva rättas till, vill jag säga ett par ord också på den punkten. Herr Lindhagen hade kommit över en bok, sade han, med tätskrivna sidor, och ur den boken hade han plockat ut vissa föredragsämnen. Jag vill då upplysa herr Lindhagen såväl som andra här i kammaren därom, att den där boken ger ingen ledning, därför att den innehåller alla de föredrag, som blivit auktoriserade. Alla de föredragen hållas visst inte. Tvärt om, det sker en oerhört stor gallring, och i närvarande tid sker denna gallring i en bestämd riktning. För att kunna möta alla eventualiteter har jag underkastat mig den mödan att gå igenom åtskilliga av det sista årets föreläsares vanligaste föreläsningar, och jag skall som exempel taga fram mitt eget län, eftersom det ligger mitt hjärta närmast. Av de föreläsare i detta län, som delvis bekostats av det här ifrågavarande anslaget, hölls det 263 föreläsningar. Vad var nu det för slags folk? Jo, man kan dela dem i fyra grupper. Den ena, som omfattade femton personer, bestod av bank- och järnvägstjänstemän, direktörer, ombudsmän, redaktörer och skriftställare. Gruppen nr 2 bestod av elva man; det var akademici ifrån filosofie kandidater till filosofie doktorer, inklusive två professorer. Grupp 3 bestod av nio män och en kvinna och omfattade huvudsakligen folkskolefolk, inklusive två seminarierektorer. Och slutligen var det en grupp av tvåingenjörer, en lektor, en major, en kapten, en stadskomminister och tvåkyrkoherdar. Vad var det då, dessa talade om? Ja, inte var det kaffe. De taladehuvudsakligen om nykterhetsnämnderna och deras verksamhet i sina föredrag, de talade om den olagliga rysdryckshanteringen, dess faror och botemedlen, och de talade i hög grad om ungdomen. Ty ungdomen hör väl till det, som måste bevaras, för den händelse vi skola ha någon framtid. Jag tror, herr talman, att jag kan med gott samvete vidhålla det yrkande jag nyss framställde. Herr statsrådet Engberg: Jag trodde det var överflödigt att fästa den siste ärade talarens uppmärksamhet på vad som står i propositionen. Han sade nämligen, att i propositionen var stånclpunkten den, att med hänsyn tillönskvärdheten att begränsa den totala anslagssumman, så skulle man hålla sig inom ramen i fråga, men han glömde bort att tala om att i fortsättningen står: »lfrågavarande anslag bör liksom för innevarande budgetår täckas avavkastningen av statsverkets fond av rusdrycksmedel.» Jag behöver bara lämna den upplysningen, herr talman.
