70 Nr 17. Onsdagen den 14 mars f. m. Om ökat tullskydd för potatisodlingen. (Forts.) av potatis ej föreligger. Om herrarna vilja besvära sig med att titta på sid. 6 i tabellen över totalskörden och importen, så skola herrarna finna, att denna import är så pass obetydlig i vanliga fall, att utskottets yttrande har fullt fog för sig, nämligen om jag läser yttrandet så, att importen icke spelar någon som helst roll. Jo, den måste spela den rollen, säger utskottet, att den där lilla importen av potatis irriterar marknaden. Jag har nu svårt att kunna begripa, att en potatisimport, som saknar betydelse, skall kunna utgöra något irritationsmoment. Möjligen skulle så vara fallet under år med dåligpotatisskörd i landet, men om jag dömer av den formulering, som utskottet ger sitt yttrande, så skulle potatisimport inte vara onödig sådana år, och då finns det ju inte rimliga skäl att avstänga importen. ' Men utskottet har ändå formulerat sitt yttrande så, att man får ett visst grepp på vad utskottet menar med den här rätt meningslösa åtgärden, och det är, att därför att det är så modernt i vår tid att komma med tullar och därför att det är behagligt att höra, att man fått en tull till eller höjt en tull, även om det inte spelar den minsta roll, kan det ju vara skäl att bifalla motionerna. Man har i varje fall vidtagit en tullförhöjning, även om den inte spelar någon nyttig roll. Jag ifrågasätter, herr talman, om de risker, som kommerskollegium talar om, för irritation på exportmarknaden, kunna vara värda att taga, bara för nöjet att ha fått en högre tullsats bestämd. Det förefaller mig, som om man borde ha något starkare skäl för en sådan här lagstiftning än bara det, att man säger, att det kan visserligen vara ungefärligen som det är, men det är onödigt med importen, och följaktligen skall man klippa till. Ja, herr talman, som läget nu är, föreställer jag mig, att denna sak redan är avgjord, men jag måste i varje fall yrka bifall till reservationen. Herr Nilsson, Johan, i Kristianstad: Herr talman! Förslag omprisreglering i fråga om potatis äro ju ingalunda så betydelselösa, som den siste ärade talaren ville låta påskina, och att ett verkligt behov föreligger av attvidtaga några åtgärder på detta område, torde alla, som ha litet kännedom om hithörande förhållanden, ha klart för sig. Det framgår ju också av deyttranden, som här ha citerats i utskottets betänkande, särskilt det frånlantbruksstyrelsen, att prisnivån har gått ned högst väsentligt under de senare åren. Lantbruksstyrelsen konstaterar sålunda, att medelpriset för matpotatis i parti i Stockholm var under tidsperioden 1925-1929 10 kronor 10 öre per 100 kilogram, och för 1933 hade det sjunkit till 6 kronor 3 öre per 100kilogram. Det senare priset utgjorde således endast 60 procent av det förra. När man nu vet, vilket värde potatisodlingen har för jordbruket i dess helhet i hela riket, i det att värdet av potatisskörden representerar lika stort belopp och t. o. m. högre belopp, tror jag, enligt statistiken än värdet av veteskörden, kan man ju förstå, vilket avbräck ett dylikt prisfall måste innebära förjordbrukare, när de skola uppträda som säljare av potatis. Nu är det visserligen så _ och det har också anförts här _ att tidigare har det förekommit, att potatisskörden här blivit så liten, att det i någon mån medfört import av potatis. Jag vill inte påstå, att behov därav verkligen har förefunnits, men prisläget har i varje fall blivit sådant, att import har ägt rum. Nu är det så, att man vid de regleringar, som ha tillgripits de senare åren för den potatis, som användes till fabriksändamål, gått in för en avvägning av priset, så att man har kommit till en någorlunda rimlig nivå. Detta gäller den potatis, som går till stärkelsefabrikation, och i jämbredd därmed har ställts den potatis, som användes för bränneriändamål. Om man nu vill
