Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/469

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Onsdagen den 14 mars f. m. Nr 17. 71 Om ökat tullskydd för potatisodlingen. (Forts.) gå in för att reglera förhållandena förståndigt här i landet även på detta område, är det mycket lätt att ordna så, att vi kunna göra oss alldelesoberoende av importen av matpotatis, om vi nämligen träffa sådana anordningar, att tillverkningen av stärkelse och brännvin i någon mån regleras eftertillgången på potatis. Det borde då lämpligen arrangeras så, att vid rikligaskördar något större tillverkning av såväl stärkelse som sprit äger rum, entillverkning, som kunde minskas under ett skördeår, då man anser, att tillgången på matpotatis skulle bli något knapp. Träffar man sådana anordningar, vilket torde vara mycket lätt att göra, borde vi vara alldeles oberoende av varje import av detta födoämne. Nu kan det kanske göras den invändningen, att fabrikspotatis icke är lämplig till matpotatis, men så är ingalunda förhållandet. Vi ha ju många sorter, som stå på gränsen till det ena eller det andra, och myckenfabrikspotatis kan säkerligen, om så är behövligt, användas även som matpotatis. Jag tror sålunda, att det finns fullt fog för att man här går in för att se till, att prisbildningen blir någorlunda normal. Den import, som försiggått från utlandet, väl huvudsakligen från Estland, har ju varit genomsnittligt mycket minimal. Nu kan det ju sägas, att då skulle importen inte ha någon inverkan, men det har den dock. Den har dock den inverkan, att den verkar nedsättande på den inhemska prisnivån. Man vet ju, att man har avsättning för potatis framför allt i de stora städerna, särskilt Stockholm, och köpmännen här kunna ju då begagna sig av denna möjlighet att, om de inte kunna skaffa svensk potatis till så lågt pris, som de anse önskvärt, telefonera över till Estland och beställa så och så mycket. Det kanske inte blir så stora partier, men det behövs inte heller så mycket för att trycka prisnivån, och det är detta, man vill i någon mån förhindra genom detta förslag om införande av en bättre avvägd tullsats, än vi nu ha. Det har anförts, att det skulle vara ett handelspolitiskt intresse, att vi inte finge denna tullsats, att vårt handelsutbyte med Estland ligger så till, att det inte är önskvärt, att man skall försämra det, och bevillningsutskottet har också i denna fråga, som vi för sed hava i liknande frågor, inhämtatinformationer från vederbörande myndigheter. När vi gjort detta, har i varje fall utskottets majoritet kommit till den uppfattningen, att något bärande skäl från det hållet icke har framförts. Vi anse, och jag anser för min del, att det nämligen inte kan vara något intresse för de estländska jordbrukarna att stå till hands här med sin potatis enbart i pristryckande syfte. Att inskränka potatisodlingen torde näppeligen vara tillrådligt eller önskvärt, och när man har skörden, är man ju tvungen att avsätta den till vilket pris, man än får, ty potatisen är inte en sådan vara, som man kan lägga upp och gömma, och blir det då inte avsättning till fabriksändamål, måste man avsätta den som matpotatis, även om priserna hållas låga. Man kan ju inte tänka sig, attEstland skall ha intresse av att odla potatis endast när vi få dåliga skördeår, utan de måste kunna räkna med att få avsättning årligen, och det torde väl alla, som känna till jordbruksförhållandena här i landet, kunna vara med om, att inte ha vi något behov av att importera matpotatis ifrån andra länder, och inte är det väl heller önskvärt, att vårt jordbruk skall få denutvecklingen, att ett sådant behov skall växa fram. Alla åtgärder, vi vidtagit för att höja produktionen, både när det gäller undervisning vid våraförsöksgårdar, växtförädling o. s. v., skulle väl gå i riktning mot att bibehålla och öka våra skördar, och detta torde väl också vara den riktiga inställningen. Jag tror sålunda, att vårt land får anses vara till fullo självförsörjande på detta område och att prisnivån är sådan, att vi icke böra finna oss i attim