Onsdagen den 17 januari f. m. N1' 3. 15 Statsverkspropositionen. (Forts.) landen sammanlagt effektivt försvar, utan snarare en kamp efter regeln: Får den gren du representerar något, så skall också jag ha något! Man är på det hållet fastlåst vid fördomar och förutfattade meningar, som synas vara omöjliga att ändra. Jag läste för kort tid sedan en bok skriven av en f. d. ledamot av den engelska regeringen, vilken var minister under världskriget. Denne påstår att om icke lekmännen i ett visst skede av kriget, tvärt emot vad de högsta militära myndigheterna dekreterade, gått till handling, hade Tyskland vunnit kriget. Slutligen några ord om den viktigaste sidan av frågan. Jag avser härmed finansieringen. ' Finansministern hävdar i sitt uttalande i statsverkspropositionen, att de förra året uttalade farhågorna rörande upplåningen ej visat sig välgrundade. Ehuru jag icke tillhörde dem, som då gåvo uttryck åt den uppfattningen, att det icke skulle bliva möjligt att låna upp behövliga penningar, torde det icke finnas skäl att nu tvista härom. När programmet på långt när icke kunnat fullföljas, vet man bra litet om hur lånemarknaden skulle sett ut, om staten, kommunerna och enskilda behövt taga upp lån i den utsträckning som man förra året räknade med. Ett faktum står kvar, nämligen att regeringenfortsätter på lånevägen, uppmuntrad av den rikliga penningtillgången förnärvarande. lcke mindre än nära en kvarts miljard kronor skola ytterligare upplånas. Visserligen ingå i detta belopp 66 miljoner till statensaffärsverksamhet och cirka 18 miljoner till statens utlåningsfonder, men vi känna alla till hur det förhåller sig med förräntningen av stora delar av även dessa summor. Att icke mera än 12 miljoner kronor, lågt räknat _ för att inte tala om ett tjugutal miljoner, som den *föregående talaren räknade med _ behövauttagas i nya direkta skatter sammanhänger givetvis med, att massor avutgifter, vilka under gångna tider bestritts av skattemedel, nu bestridas av lånemedel. Härvid bör också märkas, att varje möjlighet har använts för att uppbringa medel för skattebudgeten sådan den uppställts. Jag erinrar om bankofullmäktiges ställning till finansministerns beräkning avriksbanksvinsten. Till och med budgetåret 1932/1933 har som bekant riksbanksvinsten upptagits, sedan den varit intjänt och beloppet sålunda känt. Från och med nu löpande budgetår beräknas densamma i förväg. Nu användas alltså två års riksbanksvinster. Fullmäktige i riksbanken ha föreslagit, att blott 1,600,000 kronor skulle upptagas på inkomstsidan i åretsstatsverksproposition, och fullmäktige ha angivit skäl härför. Finansministern beräknar densamma utan stöd av bankens fullmäktige till 13 miljoner kronor. Det upplystes i går afton, att förra årets riksbanksvinst var 4 miljoner kronor mindre än närmast föregående års. Hur man kan tro, att denna beräkning kan hålla, har jag svårt att fatta. Jag sätter vidare ett stort frågetecken för höjningen av bilskattemedlen. lcke ett enda ord finner jag nämnt om det nya driftbränslet eller rättare sagt de tre nya. Jag åsyftar de skattefria oljorna, råolja och brännolja ellerfotogen, vilka i allt större utsträckning komma till användning, och likasåkolgasen. Jag förstår ju finansministerns önskan att genom höjningenkompensera vägunderhållet och vägförbättringarna, i den mån bilskattemedlen nu ytterligare skola användas för bestridande av kostnader, vilka förut utgått av vanliga skattemedel. Detta är ingen anmärkning från min sida, jag har helt enkelt ingen rätt att göra en anmärkning. Finansministern flyttar över vad som stod kvar efter överflyttningen för två år sen. Jag vill i övrigt beträffande beräkningen av inkomster och utgifter fästa uppmärksamheten på, att icke något belopp upptagits till mötande avför
