Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/487

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Onsdagen den 14 mars e. m. Nr 17. 89 _ _ _ _A1gslag till upplysningsarbete för freden. (Forts.) ser. Det är 1 den tid, 1 vilken vi leva, knappast lyckligt att intresset för och kunskapen om utrikespolitiska förhållanden äro så svaga som de i regeln äro i Sverige. _Vad som behövs är vederhäftig upplysning i utrikespolitiska ting, och det är till en objektiv sådan upplysning, vilken självfallet bör ha till syfte a.tt främja freden i världen, som detta anslag är avsett. Den tid är nog numera förbi, då det kunde sägas, att vår bästa utrikespolitik var att icke ha någon utrikespolitik alls. Jag måste slutligen vända mig mot den tredje fronten. Den ärade talare, som jag nu riktar mig emot, hyser jag den allra största respekt för, och jag delar hans åsikter i de flesta avseenden. Jag anser emellertid, att han kanske inte sett fullt klart i denna fråga. Han sade att han helst skulle önska ett obeskuret anslag, ehuru annorlunda fördelat, och ändå slutade han med att vilja minska anslaget med 33 procent. Det hade väl då varit konsekventare att föreslå samma belopp som utskottet, men överlämna åt utrikesministern, som han hade det största förtroende för, liksom också jag har det, vad denna fråga angår, att åstadkomma en bättre fördelning. Det hade väl bort vara den riktiga slutsatsen, synes det mig, av herr Hamrins premisser. Detta är den ena invändningen, som jag vill göra emot honom. Den andra är att jag inte kan dela hans syn på den institution, som kallaslnformationsbyrån för fredsfrågor. l detta avseende har den närmast föregående ärade talaren redan yttrat sig så pass uttömmande, att det knappast behöver sägas mycket mer. Jag vill endast tillägga att det förefaller mig obilligt att kräva nedläggandet av denna byrå, som dock i det hela taget arbetar synnerligen vederhäftigt och med objektivt upplysningsmaterial, när den arbetat så kort tid med ett anslag som den med skäl kunnat räkna med att få behålla en tid framåt. Om den plötsligt blir av med en så väsentlig del av anslaget, som ju skedde i fjol, bör man inte förebrå den för att den icke på egen handkunnat klara sigi ekonomiskt hänseende så som den enligt den ärade talarensmening borde ha gjort. Det visar sig att den år 1933 _ i fjol således - minskade sina skulder från 5,808 kronor till 5,232 kronor, trots att statsanslaget var mindre än förut. Detta ger vid handen, att om byrån under det senaste budgetåret hade kommit i-åtnjutande av det anslag, som den räknat med,skulle den ha varit skuldfri och då kunnat undgå den förebråelsen, att den inte nu kan lyckas så bra, som den borde ha gjort, i avseende å möjligheten att utsända propagandamaterial. Man kan ju icke rikta någon anmärkning mot dess arbete, och det har icke heller herr Hamrin gjort, jag ber att fåkonstatera detta. Att den inte kunnat få så många abonnenter på sinapressmeddelanden kan väl icke göras till anmärkning mot byrån. Pressen har ju sinfullständiga frihet och försöker givetvis minska sina utgifter. Jag ber att ytterligare få vitsorda det värde som byråns publikation »Mel- lanfolkligt samarbete» har: kapten Brunskog, som är byråns föreståndare och tidskriftens utgivare, har ytterligare en kunnig redaktionssekreterare till sin hjälp och i redaktionsnämnden sitter för övrigt till exempel en förstesekreterare i utrikesdepartementet och en av den frikyrkliga rörelsens allra mest betydande män, som är synnerligen sakkunnig beträffande _sådanainternationella förhållanden som det här gäller och aktivt medverkar i det fredsarbete genom kyrkosamfunden, vilket på sin tid var så ivrigt omfattat av ärkebiskop Söderblom. När man ser denna stab av medhjälpare - för att icke tala om alla andra, som medverka mer eller mindre tillfälligt, flera statsrad,diplomater och i utrikespolitiska frågor sakkunniga vetenskapsmän - så far mansäga att det verkar en smula underligt att vilja ta livet av denna vederhäftiga upplysningspropaganda, som därtill är tämligen nyss börjad. Jag delarfullkomligt den närmast föregående ärade talarens mening, att det är riktigare och