Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/489

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Onsdagen den 14 mars e. m. Nr 17. 91 _ _ Anslag till upplysningsarbete för freden. (Forts.) motståndare 1 principiell inställning till dessa frågor -- att ekonomisktunderstödja den. För övrigt vill jag påpeka för kammaren, att dessameddelanden_t1ll pressen från början hade en större omfattning, men det var innantidskriften startades. Nu har denna form av informationsverksamhet till mycket stor del ersatts - och som jag anser på ett mycket bra sätt _ genomtidskriften Mellanfolkligt samarbete, där ett rikhaltigt och nyttigtinformationsmaterial föreligger, ur vilket även dagspressen kan hämta upplysningar. Summan av mina intryck av herr Hamrins reservation och hans anförande är som sagt en mycket stor förvåning över att han inte från sinautgångspunkter kommit fram dels till ett yrkande om förhöjning av anslaget, dels till en begäran om en eventuell omläggning av vissa sidor i informationsbyråns arbete, som han inte är nöjd med. Frånsett detta vill jag till alla delarinstämma i den allmänna syn på saken, som herr Hamrin gav uttryck åt. Vi ha debatterat detta anslag nu i ganska många år här i kammaren, ochuppställningen för och emot anslaget har hela tiden varit ungefär densamma. Men vi ju kunna inte dölja för oss, att den internationella atmosfär, under vilken vi för närvarande diskutera anslaget, i många avseenden är en annan än för nagra år sedan. Man vill nog på sina håll dra den slutsatsen, att eftersom det visat sig ligga så stora hinder i vägen för nedrustningsarbetet nere iGenève och eftersom allt flera stater i Europa ådagalägga inte bara ett minskat intresse för en fredlig sammanlevnad mellan folken utan också ökat intresse för en åter begynnande kapprustning, så borde vi för vår del här i Sverige ha skäl att gripas av den alltmer sig utbredande likgiltigheten förfredssträvandena och kasta yxan i sjön även i vårt land. Jag kan inte dela denuppfattningen. Särskilt med tanke på den känslighet, som ofta kan konstateras här hemma i fråga om ideologiska strömningar utomlands, förefinns det en fara för att denna negativa stämning och denna växande våldsmentalitet skallkunna sprida sig, om den inte motarbetas. Om alla människor inom allanationer få för sig, att kriget är något oundvikligt, som kommer över oss med något av ödesbestämdhet, så blir det till slut så. Om inga människor tänka sig, att det finns utvägar att undkomma katastrofen, så kommer katastrofen. Vi som hålla på fredsrörelsens idéer och på den symbol, kan man säga, för de idéerna som detta anslag utgör, vi vilja inte ge upp striden. Vi anse att det nu mer än någonsin är viktigt, att en klar och vederhäftig upplysningsprides om de internationella förhållandena, om fredsfrågans läge och ommöjligheterna att förekomma krig. Det är tyvärr så, att man ofta kan konstatera en ganska ringa villighet hos den svenska dagspressen att vare sig referera eller diskutera vad som händer nere i Gèneve. Så mycket större skäl är det att hålla uppe en verksamhet, som genom en regelbunden publikation sörjer för att detta behov på annat sätt fylles. Jag anser alltså, att både med hänsyn till det sätt, varpå arbetet hittills bedrivits och med hänsyn till de allmänna förhållanden, som jag nu hartilllåtit mig påpeka, det finns oförminskade skäl att även i år bifalla Kungl. Maj :ts av utskottet tillstyrkta begäran om ett anslag för detta ändamål. Jag ber, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan. Herr Nilsson, Alexander: Herr talman! Här har av vissa talare blandreservanterna talats om nödvändigheten av sparsamhet och att anslaget inte skulle behöva vara så stort som utskottet tillstyrkt. l fjol fanns bifogatpropositionen ett utlåtande från granskningsnämnden, däri denna avsparsamhetsskäl tillstyrkte ett anslag av endast 2,500 kronor. Dessa skäl äro ännu mer vägande i år, anser jag, då vi inte ha större tillgångar nu än förut. HerrHamrins förslag är ju också ett fortsättande på den besparingsväg, som vi sedan