Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/492

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


94 Nr 17. Onsdagen den 14 mars e. m. Anslag till upplysníngsarbete för freden. (Forts.) den agar man. Men herr Hamrin tycks för sin del ha åtskilligt skärpt dess innebörd och erbjuder oss här det underliga skådespelet av en man, som slår ihjäl den han älskar. Herr Bergman: Jag skall be att få lämna en kort upplysning. Man har anmärkt på att de från kapten Brunskogs informationsbyrå utgåendemeddelandena till pressen icke blivit föremål för betalt abonnemang från så många pressorgan, särskilt icke från högerpressen. Men det är väl en mycketvanlig företeelse. Jag har en viss analog erfarenhet som ordförande i enorganisation, som utsänder pressinformationer i nykterhetsfrågan. Men vi räkna ej heller med något större abonnemang utan skicka ut dessa informationer i stor utsträckning gratis _ det är nog en allmän erfarenhet bland alla som syssla med utsändande av propagandamaterial för ideella strävanden, att man icke får räkna med att folk i-större utsträckning prenumererar. Därför bör man tillsända dem propagandamaterialet gratis. Det är opraktiskt att antaga, att en propaganda som denna skulle bära sig. Man finansierar den med frivilliga bidrag från intresserat och offervilligt håll, och är informationen objektiv och värdefull, så bör den uppmuntras även av det allmänna. Men staten hargivetvis rätt att, om den skall hjälpa till, kräva att även den enskildaoffervilligheten skall bära sin del. Så har också skett här. Först stodo blott omkring 100 personer bakom, men antalet har successivt ökats till 750 och kan kanske ökas ytterligare. Det räcker ännu dock långt ifrån till utan det allmännas hjälp och under sådana förhållanden menar jag, att man icke från statens sida bör handla på det sätt, som här är ifrågasatt, att man plötsligt drager tillbaka den hjälpande handen ty då förlamas även det enskilda intresset. En annan sak vore det, om informationsmaterialet vore värdelöst eller ovederhäftigt, men det har man ju icke kunnat förebrå denna byrå, som noggrant bemödar sig om objektivitet och verkligt värdefull upplysning. Herr Lindhagen: Jag skall endast be att få säga några vänliga ord till ett par av de föregående .talarna. Vad först Hamrin beträffar är han ju ensam i utskottet och har således inte alls _någon med sig, och vi behöva inte diskutera denna position, som är så isolerad. Jag tycker det är synd, att han skall se så mörkt just på dettaföretag till skillnad från många andra både av hans egna och våra företag. lnformationsbyrån har väl inte tillkommit för att göra underverk. Närintresset för freden är så matt och byrån dessutom lider förluster genomnedsättningen av anslaget, kan man väl inte begära, att den skall få en lysandeekonomi i första taget. Mig synes, att byrån sköter sig så bra den under sådana förhållanden förmår, och dess tidskrift har stort värde. Den senare kunde kanske redigeras på annat sätt, t. ex. i likhet med vissa utländska tidskrifter i samma genre, men i alla fall är den det yppersta vi f. n. ha på området i detta land. Då böra vi inte skämma ut vår egen tidskrift på dettaoberättigade sätt. Hamrin sade: Jag vill se resultatet av vad jag anslår. HarHamrin verkligen undersökt, vilka resultat han får av de åttahundra miljonerna i vår budget, som han anslår? Och av nykterhetsanslaget, som vi talade om i förmiddags, och av dess föreläsningsverksamhet? Har talaren undersökt, vad han får för resultat av varje föreläsning? Om han försökte och förmådde det skulle han nog bh ganska överraskad och konsekvent yrka avslag på mångt och mycket. Den som talade för yttersta högern var idealisk enligt min mening mot herr Bergman, ty Bergman trampade ned både sig själv och oss i den gamlapartipolitiken. Han sade: Här fmnas tre fronter. Två stycken ärokomprometterade, och vilka är det? Jo, de som äro varma och kalla. Den tredjefron