Onsdagen den 14 mars e. m. NI' 17. 95 Anslag till upplysníngsarbete för freden. (Forts.) ten representerar alltså Bergman-_ Men en mäktig stämma från nyatestamentet säger, att de, som varken äro varma eller kalla, dem vill Herren spy ut ur sin mun. Alltså är också Bergman förfärligt komprometterad och mer än många andra, ty han har komprometterat sig själv och syndat mot sin egen heliga ande, vilket är den värsta av alla synder. Efter detta sigsjälvnedtrampande i krass partipolitik tycker jag, att man kan övergå till realiteterna och tala om dem och ingenting annat. Åkerberg ropar nu och säger, att realiteten låg i att votera; det är visserligen en sömnig parlamentarisk realitet, Åkerberg, men inte den realitet, som ur fredsfrågans synpunkt är den största. Sedan vill jag säga något till dem, som förordat utskottets förslag och alltså. även Kungl. Maj :ts förslag. lngen enda av dessa talare har givitutrikesministern det stöd, han förtjänar, ty han har i alla fall sagt, att det är endast ur finansiell synpunkt -_ enligt riksdagens uppfattning finansiell synpunkt - som han låtit detta belopp stå kvar. Han medger alltså förmodligen, att han helst skulle velat höja beloppet till 32,000 kronor, ja varför då icke också göra det. lngen av talarna har lagt sina yttranden ens så konciliant; man röstar plikttroget med regeringen och utskottet och säger, att där liggersanningen. Ni kunde åtminstone sagt: tyvärr kunna vi icke av finansiella skäl bevilja så mycket. Det tycker jag att både Pauli och de andra borde ha sagt. Eller anse ni, att 15,000 kronor är det mesta, som ur sakens synpunkt bör beviljas? Så föreföllo verkligen edra anföranden. Friherre Lagerfelt: Endast ett par ord, herr talman! Jag ber att få tacka herr Lindhagen för att han tog upp mitt enkla anförande till bemötande. Men, herr Lindhagen, nu har jag suttit i fem kvarts tid och med nöje och intresse åhört yttranden från alla håll, med undantag av det, jag själv representerar. Jag skulle ju kunna säga, att det var tråkigt, att ingen tagit till orda från det hållet, men det gör jag inte, utan säger, att jag har funnit intresse i allt vad talarna ha yttrat. Men även om de representerat en annan uppfattning än den jag gjort mig till tolk för, så inte faller det mig in att tänka och ännu mindre vågar jag säga som herr Lindhagen om mig, att jag narrades. Men vad jag vågar är att med samma klara röst yrka bifall till den av herrBergqvist m. fl. avgivna reservationen och avslag på Kungl. Maj :ts förslag. Överläggningen ansågs härmed slutad, varefter herr talmannen yttrade, att i avseende på det under behandling varande utlåtandet förekommit följande yrkanden: 1:o) att vad utskottet hemställt skulle bifallas; 2:o) att kammaren skulle bifalla den av herr Lindhagen i ämnet väckta motionen; 3:o) att det förslag skulle antagas, som innefattades i herr Hamrins vid utlåtandet fogade reservation; 4:o) att kammaren skulle godkänna det förslag, som innehölles i den av herr Nilsson i Fredriksfält och herr Strindlund vid utlåtandet avgivna reservationen; samt 5:o) att det förslag skulle godkännas, som innefattades i herr Bergqvists m. fl. vid utlåtandet avgivna reservation. Sedermera gjorde herr talmannen propositioner enligt berörda yrkanden och förklarade sig finna propositionen på bifall till utskottets hemställan vara med övervägande ja besvarad. Friherre Lagerfelt och herr Hamrin begärde votering, i anledning varav herr talmannen upptog vart och ett av de återstående yrkandena medhemställan, huruvida kammaren ville antaga detsamma till kontraproposition i den förestående omröstningen; och förklarade herr talmannen sig anse de härå. avgivna svaren hava utfallit med övervägande ja för deras åsikt, som ville till
