Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/495

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Onsdagen den 14 mars e. m. Nr 17. 97 Ang. försäljning av svenska stenkolstillgångarna å Spetsbergen,. (Forts.) för samma dag, föreslagit riksdagen förklara, att riksdagen icke hade något att erinra mot en försäljning av Nya svenska stenkolsaktiebolagetSpetsbergens egendom å Spetsbergen för en köpesumma av 1,000,000 norska kronor samt på de i ett föreliggande köpekontrakt i övrigt angivna villkor. l anledning av förevarande proposition hade herr C. l. Asplund i en inom första kammaren väckt motion, nr 295, hemställt, att riksdagen måtte dels förklara, att riksdagen fortfarande ansåge, att Nya svenskastenkolsaktiebolaget Spetsbergens egendom å Spetsbergen borde bevaras i svensk ägo, dels hemställa, att Kungl. Maj :t måtte låta undersöka, huruvida förarbetslösa gruvarbetare från de lappländska gruvfälten, de skånskakolgruvorna eller från bergslagen skulle kunna anordnas tillredningsarbeten för senare vid lämplig tidpunkt igångsatt gruvbrytning i Sveagruvan åSpetsbergen. Utskottet hade i det nu föreliggande utlåtandet på åberopade grunderhemställt, att riksdagen, med bifall till Kungl. Maj :ts förevarande proposition och med avslag å herr Asplunds motion l: 295, måtte förklara, att riksdagen icke hade något att erinra mot en försäljning av Nya svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergens egendom å Spetsbergen för en köpesumma av 1,000,000 norska kronor samt på de i föreliggande köpekontrakt i övrigt angivna villkor. Enligt en vid utlåtandet avgiven reservation hade herrar H amrin, Lindblad, Bergqvist, Nilsson i Malmö, Asplund, Bergström, Anderson i Råstock,Holmgren, Eriksson i Stockholm, Andersson i Prästbol och Norsell ansett, attutskottets yttrande bort hava den lydelse, reservationen visade, samt att utskottet bort hemställa, 1) att Kungl. Maj :ts förevarande proposition nr 81 ej måtte av riksdagen bifallas; 2) att herr Asplunds i ämnet väckta motion l: 295 måtte anses besvarad med vad reservanterna anfört och hemställt. Herr Lindblad: Herr talman! Som kammarens ledamöter finna, harstatsutskottet i denna fråga delat sig i ungefär två lika stora hälfter. Det hade lika gärna kunnat inträffa, att reservationen vunnit majoritet, men vissaomständigheter gjorde, att i sista stund de segrade, som för närvarande stå för utskottsutlåtandet, Denna fråga har ju varit föremål för riksdagens behandling vid åtskilliga tillfällen under de senare åren, första gången 1921 och senast 1928. Sedan staten trätt till och lämnat anslag till brytningen däruppe vid Spetsbergen, ha vid varje tillfälle, frågan varit före, de olika statsråden tillstyrkt ettbibehållande av gruvan för statens räkning. Statsråd av såväl höger- som vänster- och socialdemokratisk färg ha alla hemställt, att riksdagen måtte besluta att behålla dessa fyndigheter i statens ägo. Det var ju egentligen först 1928, som staten fick ensamrätt över fyndigheterna, sedan det gamla bolaget gått i konkurs. Då bildades ett nytt bola.g, det nya stenkolsbolaget på Spetsbergen, där staten tecknade de allra flesta aktierna. Endast fyra enskilda aktier äro tecknade i det bolag, som för närvarande har hand om stenkolsgruvorna där uppe. Då frågar man sig, vad det är som gjort, att man nu så plötsligt ändrat mening och kommit på tanken att avyttraspetsbergsfyndigheterna för en ringa summa, när så sent som 1928 riksdagenfastSlog, att man ville behålla dem i svensk ägo? J a, såvitt man kan se avpropositionen, och även av utskottsutlåtandet, som ju bygger påpropositionen, är det inte så värst mycket, som har inträffat, och inte föreligga Första kammarens protokoll 1.934. Nr 17. 7