Onsdagen den 14 mars e. ni. Nr 17. 101 Ang. försäljning av svenska stcnkolstillgångarna å Spetsbergen. (Forts.) Men det är lnte bara från den sidan man har fått uppgifter, som tyda på, att man är litet orolig inom vissa kretsar för den affär, som nu är å bane. Man har mom kolhandlare- och rederikretsar också diskuterat detta problem, och man säger där, att »Spetsbergskolen vid en brytning i svensk regi, till ett kvantum à. 150,000-200.000 ton eller mer utan svårighet skulle kunna mottagas och placeras på svensk marknad, förutsatt att kolen kundetillhandahållas i samma prisläge, som gäller för i användningshänseendemotsvarande kol». l detta sammanhang vill jag erinra om, att svenska statens järnvägar faktiskt ha inköpt Spetsbergskol från norska kolbolaget. »Att polska kol nu tillhandahållas i Sverige», säges det vidare, »långt undersjälvkostnadspris, i det transporten av dessa kol till exporthamn åtnjuterstatssubvention, men att detta förhållande näppeligen kan fortfara länge. Då nu ett sammanträde inom kort mellan engelska och polska kolintressenter ärplanerat så är möjligheten till överenskommelse i prisfrågan stor, i vilket fall vi ha att vänta stegrade kolpris.>> Det är nämligen flera gånger som man haft överläggningar mellan dessa kolproducerande länder om attåstadkomma något slags kartell, som gjorde, att priset på kol kunde höjas, och nu är som sagt ett sådant möte på nytt planerat, men jag vet inte, om det skall kunna lyckas dem att komma överens. Sedan fortsättes det i promemorian sålunda: »att det svenska Spetsbergskolet redan nu, enligt kommerserådet Sidenwalls kalkyl 1925, ligger väl till i fråga om det engelska priset, och att det har full konkurrenskraft därest 25 % nedsättning i arbetskostnad,försäkring och frakt göres, vilken nedsättning synes ha fog för sig; att de norska intressenterna. enligt styrelseberättelsen 1932-1933 redovisa ettöverskott på driften å 487,000 kronor trots sämre brytningsförhållanden än i svenska fyndigheterna, i vilka brytningen per man och skift ligger dubbelt så hög som i den norska gruvan; att försäljningen i Sverige kan ske utan eget försäljningskontor, varigenom större delen av härför beräknade 100,000 kronor kunde inbesparas; att Spetsbergskol intill 30 å 40 % komma att ingå som en nödvändig del i vissa träkolsbriketter för bildrift ochuppvärmningsändamål, och att stybb av Spetsbergskol härför vore lämpligast». Dessutom säges det, »att svenskt tonnage, lämpligt för kolfrakt Spetsbergen-Sverige, i stort antal låge upplagt. Även Sveabolaget hade lämpliga fartygupplagda, vilka kunde ställas till förfogande; att Sveabolaget, underförutsättning att ifrågavarande koltransporter kunde erhållas, gärna i möjligaste mån skulle använda Spetsbergskol som bunkers jämväl i rederibolagets övrigafraktfart i den mån samma pris erhålles som för nu använda importkol.Bolagets årliga förbrukning av bunkers intagna i svenska hamnar utgör cza 40,000 ton; att det sammanlagda belopp, som efter en brytning av 150,000 ton årligen skulle kunna bibehållas för svensk företagsamhet, efter etttonpris å endast 15 kronor cif Göteborg, ginge till 21/2 miljon kronor årligen. Härav skapades full försörjning åt minst 150 befäl och arbetare i gruvan, fartygsbefäl och sjömän finge arbetsinkomst, lantmannaprodukter, redskap, maskiner och andra handelsvaror av svenskt ursprung finge ökadanvändning, i den mån brytningen sattes i gång, varjämte arbetslösheten ochkostnaden för denna minskades i landet.>> Man har således bestämt uttalat sig emot, att vi nu skulle avhända oss dessa tillgångar och framför allt inte förrän man fått saken undersökt så att en plan kan uppgöras, som ter sig mera lockande för driften än de_pla- ner, som hittills varit upplagda. Det kan ju sägas, att norrmännen 1 sin Spetsbergsgruva ha sysselsatt 442 man, och för övervintring har detdessutom funnits 91 kvinnor och barn, alltså 533 personer. Resultatet avårsdriften har jag redan omnämnt: det var 487,000 kronor och således inte
