Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/504

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


106 Nr 17. Onsdagen den 14 mars e. m. Ang. försäljmng av svenska stenkolstíllgångama å Spetsbergen. (Forts.) ning om för att ha reservkällan i sådant skick att den kan utnyttjas, när inte nå.gra andra hinder förefinnas. För att man skall kunna taga upp en ny brytning på Spetsbergen, förutsättes, enligt vad sakkunniga beträffandeSveagruvan framhålla, att det upptages en helt ny uttagsväg, belägentillräckligt långt ifrån det nuvarande brytningsschaktet. Detta med anledning av den brand, som sedan 1925 har rasat däruppe. Det beräknas avsakkunskapen, att avståndet från de nuvarande kolmagasinen till ett sådant nytt intag skulle bli omkring en kilometer. För att utbygga detta har manberäknat, att det skulle krävas mellan 35,000 och 50,000 kronor i arbetslöner. Men dessutom behöves materiel av skilda slag i en omfattning, som det för närvarande inte föreligger någon beräkning över. Det torde inte varariktigt, som den förste talaren i debatten sade, att befintliga inventarierdäruppe kunna användas. Det är möjligt, att så länge inventarierna befinna sig på sin nuvarande plats de hava ett relativt stort värde och kunna användas, men om det blir fråga om att förflytta brytningen till ett helt nytt intag, så har den gamla materielen inte samma värde. Och beträffande Wires och andra sådana utrustningar, torde man förstå, att även om någon man gått och sett över desamma då och då sedan gruvdriften upphörde, äro de i dag inte i det skick, som de voro, när de sist användes, och det torde vara ett kapital, som är förbrukat. Nu säger reservanternas talesman, att ingenting har inträffat sedan 1928. J a, jag tycker, att åtskilligt har inträffat. Vår egen kolförbrukning faller stadigt. Behovet av kol blir mindre och mindre i vårt land -- ja, inte bara här utan det är likadant i varje annat land. Man övergår så långt det är möjligt till drift av annat slag. Oljan och elektriciteten ersätta kolet. Detta gör, att kolet har blivit rikligare för dem, som ha det, och detta förorsakar väl också de nuvarande priserna. l den mån denna utveckling kommer att fortsätta _ och ingenting talar däremot _ kommer kolpriset inte att kunna höjas med konstlade medel. Därtill kommer också,' att det föreligger ett anbud på Spetsbergsgruvan, och det tycker jag även är en omständighet, som bör bringa en till en liten smula eftertanke. Det förelåg intet anbud om försäljning sist. Mot ett upptagande av driften vid gruvan på Spetsbergen talar ocksåenligt min mening den ytterligt sannolika utsikten till förlust för driften. Även om staten äger gruvan, måste det undan för undan bli en subvention. Så länge man kan kommendera statliga företag att tillgodose sitt kolbehov och dessa statliga institutioner ha behov av allt det kol, som Spetsbergsgruvan kan komma att ge, då är saken ganska enkelt ordnad. Men i den mån detta dyrare kol skall utbjudas till de privata förbrukarna, i samma mån uppstå också besvärligheter, och den överskuggande frågan blir ju då, om man, för atå hålla gruvan i gång, skall betala förbrukarna av kolet en liten slantbredvi . Det synes mig, som om kammaren inte borde slå in på en sådan politik beträffande kolfrågan. Alla skäl tala för att vi böra hålla en möjlighetöppen att använda det kol, vi i fortsättningen komma att behöva för densvenska förbrukningen, för att underlätta avsättningen av vad vi själva ha att sälja av skilda saker. Likaväl som andra ha kol till överflöd, ha vi olikanaturtillgångar, halvfabrikat och helfabrikat, som vi inte själva behöva. Och kolet har i det fallet visat sig i viss mån vara en bytesvara. Därtill kommer också. att Spetsbergskolen inte äro lämpliga under allaförhållanden och till vad slags drift som helst. Man kan inte lämpligen använda dem ens till att elda i lokomotiv i statens järnvägar, utan de måste förstuppblandas på ett visst sätt. Man kan inte ålägga våra svenska gasverk att göra