110 Nr 17. Onsdagen den 14 mars e. m. Ang. försäljning av svenska stenkolstillgångama å Spetsbergen. (Forts.) dubbelt så mycket som i den norska gruvan. Med hänsyn till att det norska kolbolaget ingalunda varit tvunget att till underpris avyttra sina kol, dånorrmännen mycket väl kunnat använda dem själva, och dessutomproduktionskapaciteten på grund av den mäktigare flötsen i Sveagruvan är mycket större där, håller jag för alldeles självfallet, att det skall gå att utan förlust och med en god inkomst för arbetarna driva Sveagruvan efter samma rationella metoder, som infördes före branden där och som även kommit till användning i den norska gruvan. Jag tycker att det är att taga litet för lätt på saken, när man säger, att vi kunna skänka norrmännen vår gruva och låta dem bryta kol och köpa kol av dem. Jag undrar, vad de arbetslösa gruvarbetarna vid de lappländskamalmfälten och de 750 kolgruvearbetare, som ej ha utsikt att återfå sitt arbete i de skånska kolgruvorna, skola tänka, om man säger, att det vore mycketbekvämare att låta norrmännen bryta gruvan och låta våra egna gruvarbetare gå arbetslösa eller få understöd år efter år. Det är ett faktum, att det är stort överflöd både i Lappland och Skåne på gruvarbetare, och man behöver göra någonting för att avhjälpa arbetslösheten bland dem. Jag vill åberopa vad hans excellens herr statsministern anförde i andra kammaren vid fjolåretsriksdag om att det behöver göras särskilda anordningar för att åstadkomma en överflyttning av den övertaliga arbetskraften från malmfälten till andraplatser. Det är möjligt genom att anordna förberedande arbeten för brytningen i Sveagruvan, och det kan ordnas på sådant sätt, att det icke medför förlust. l varje fall blir det icke tal om sådana summor, som nu gå ut i form avunderstöd. Jag har icke sagt detta för att göra något yrkande om, att arbetet nu skulle igångsättas, men jag anser, att det hör till motiveringen för ettbibehållande i svensk ägo av Sveagruvan, att man framför även dessasynpunkter. Det har sagts här, att Spetsbergskolen icke skulle vara lämpliga för varje slag av användning. Ja, det är väl så, att det finnes inga stenkol i världen, som äro lämpliga att användas till vad som helst. De olika sorterna ha var och en sin speciella användning. N är vi importera till vårt land över 6miljoner ton kol, och det kan bli tal om att bryta högst l50,000 à 200,000 ton om året i Sveagruvan, så behöver man icke heller portionera ut detta relativt låga kvantum till alla möjliga olika ändamål utan använda det där det bäst passar. Jag har av överingenjör Emil Spetz i Mellersta och Norra Sveriges Ångpanneförening, som har gjort de allra flesta. undersökningarna påSpetsbergskolen under den tid, de varit föremål för utnyttjande, fått ett intyg, där han säger, att å två uttagna generalprov vunnits följande resultat:kalorimetriskt värmevärde resp. 7.900 och 7,710 kalorier per kg och effektivtvärmevärde 7,170 ä 7,140 kalorier, fuktighetshalt varierande mellan 5.6 och 3.9proâent och askhalt mellan 7.3 och 8.1 procent. Sedan kommer det följandeomome: ' »Spetsbergskolen kunna, såsom framgår av ovanstående värden. anses fullt jämngoda med de kända Best South Yorkshire-kolen. Deras effektivavärmevärde ligger till och med något högre än dessas, och askhalten är endast 1 å 2 procent större. Spetsbergskolen äro emellertid av något lösarebeskaffenhet än Yorkshirekolen och giva därför också något mera stybb än dessa. Spetsbergskolen medföra för övrigt inga svårigheter vid användningen utan kunna liksom Yorkshirekolen användas vid ångpanneeldning i allmänhet på land och till sjöss. Då Spetsbergskolen hava ett jämförelsevis högtvärmevärde, kunna de, i sådana fall att eldstadstemperaturen utfaller högre än vad som under vissa omständigheter kan vara lämpligt, med fördel uppblandas med kol av lägre värmevärde samt högre ask- och fuktighetshalt»
