120 Nr 17. Onsdagen den 14 mars e. m. O'lréfpensi;m åt konsulenten hos skolöverstyrelsen lngeborg Maria Walin. orts. förslag, måtte medgiva, att konsulenten hos skolöverstyrelsen lngeborg Maria Walin finge från och med dagen näst efter den, då hon frånträddekonsulentförordnandet, dock tidigast från och med den 1 juli 1934, under sin återstående livstid från anslaget till diverse pensioner och understöd m. m. uppbära en årlig pension av 4,140 kronor. Reservation hade anmälts av herr Bjurström, som hemställt, att riksdagen, i anledning av Kungl. Maj :ts förevarande framställning och motionerna l: 297 och li: 534, måtte medgiva, att konsulenten hos skolöverstyrelsen lngeborg Maria Walin finge från och med dagen näst efter den, då hon frånträdde konsulentförordnandet; dock tidigast från och med den 1 juli 1934, under sin återstående livstid från anslaget till diverse' pensioner och understöd m. m.uppbära en årlig pension av 4,800 kronor. Herr Bjurström: Herr talman! Då denna fråga var föremål för utskottets behandling och man genom den kungl. propositionen och i ämnet väckta mo- tioner tog del av de arbetsuppgifter, som den till pension föreslagna konsulent Walin haft sig ålagda och vad hon under ett mera än 43-årigt arbete i statens tjänst presterat till förmån för den gren av praktisk folkuppfostran det nu gäller, kunde åtminstone icke jag komma till någon annan åsikt än att ett sådant livsarbete borde ges ett högt betyg och att man borde även ihandling giva uttryck för sin uppskattning därav. J ag anser därför, att riksdagen borde belöna detta arbete på ett mer frikostigt sätt än genom att giva det minsta möjliga man kan slippa undan med. Vid flera tillfällen har riksdagen också uttalat sig varmt om det praktiska arbetet inom undervisningsväsendet. År 1918 uttalade riksdagen som sin mening, att befattningen som konsulent och särskild föredragande för ärenden angående husligt arbete borde varit en ordinarie tjänst i skolöverstyrelsen, varav också hade följt, att tjänstensinnehavare varit tillförsäkrad en icke oväsentligt högre pension än det belopp, som nu föreslagits och av utskottet tillstyrkts. Mig tycks, att så borde ha skett med tanke på den stora vikt och betydelse, som det krävande och banbrytande arbete måste anses äga, vilket ålegat tjänstens innehavare vid utformandet av denna undervisningsgren. Jag tror, att alla kunna vara överens om attundervisningen i det praktiska och husliga. arbetet omfattas med ett stort intresse och högt värdesättes av alla föräldrar och målsmän i hela landet. Sedan motionärerna andragit, vad skolöverstyrelsen anfört i saken, yttra de vidare: »Det torde sakna motstycke, att en person under mer än 40 år varit utan avbrott anställd i statens tjänst på en post av banbrytande och i hög grad maktpåliggande karaktär utan att hava uppnått en däremot svarandeordinarie ställning. Under sådant förhållande torde det knappast kunna sägas, att ett frångående i viss mån av eljest tillämpade grunder vid utmätandet av pensionsbeloppet skulle behöva medföra några konsekvenser avprejudicerande natur. Däremot synes det oss vara att orättvist löna en ur det allmännas synpunkt förtjänstfull verksamhet i statens tjänst att icke endast, som här skett, neka vederbörande den ordinarie anställning, som enligt samstämmig åsikt inom regering och riksdag vid den tidpunkt, då befattningen i fråga upprättades, egentligen borde tillkommit innehavaren av densamma -- och därmed även rätt till ålderstillägg samt möjlighet såväl som skyldighet att erläggapensionsavgifter _ utan därjämte att, vid pensionsbeloppets utmätande, till grund för detta lägga lägsta möjliga, efter mest ogynnsamma grunderuträknade belopp.»
