Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/533

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Lördagen den 17 mars f. m. Nr 18. 9 L/ing. regleringen av arbetsvillkoren för viss sfinkhu-spersonal m. m. (Forts.) för icke mindre än 636,138 arbetare, vilket betyder en ökning från årsskiftet 1907--1908 med icke mindre än 380.188 arbetare. När andra lagutskottet nu i sitt utlåtande nr 13 genom utskottets majoritet yrkat avslag på Kungl. Maj :ts proposition, må det tillåtas undertecknad att å reservanternas vägnar be att få yrka bifall till Kungl. Maj :ts proposition nr 66 och vidare uttala. att reservanterna icke kunna finna, att majoriteten av utskottet i detta fall anfört bärande skäl för sitt yrkande. Visserligen har utskottet icke använt en sådan egendomlig motivering, som man finner i den motion, vilken framburits av några högermän i denna kammare. Å sidan 7 i motionen nr 293 läser man följande: »Överhuvud taget äro vi av den uppfattningen, att de irritationsmoment, som ofta förekommandeuppvaktningar från personalförbunden genom deras utsedda förtroendemän och därvid gjorda krav och framställningar innebära, skulle verka synnerligen skadligt på dessa anstalters drift och lugna utveckling» Vidare heter det: »Vi hålla utan tvekan före, att det svenska sjukvårdsväsendet om möjligt bör förskonas från att bliva utsatt för en dylik utveckling.» Dennamotionärernas argumentering är endast ett återgivande av den gamla tidens syn påfråga.n,dmen tiden själv har lämnat dylika argument utan något som helstavseen e. Jag skulle för övrigt här vilja ställa den frågan till professor Bagge, som är en av undertecknarna till den nämnda motionen och dessutom bör vara en god kännare av förhållandena även på detta område, huruvida ettavtalsförfarande behöver medföra flera uppvaktningar än då arbetsvillkoren icke äro reglerade genom avtal? Eller avse möjligenmotionärerna, då de uttala sig på sätt, som framgår__av motionen, att det skall införasorganisationsförbud för de anställda. Ar det däremot från motionärernas sida endast en fråga omlbekvämlighet, så ber jag att få påminna om, att denna derasställning icke överensstämmer med egna partivänners åtgöranden. Jag ber att i detta fall få hänvisa till den förhandlingsordning, som antagits avStockholms läns landsting och tillkommit på grund av motion från högerhåll. l nämnda förhandlingsordning har efter borgerlig formulering intagits följande stadganden. Jag börjar med paragraf 3, som har följande lydelse: »För- handlingar angående förhållanden, som röra endast viss anstalt, böra i första hand föras mellan styrelšen eller direktionen för denna anstalt ochvederbörande personalorganisation. Åtnöjes icke personalen med vederbörande lokala myndighets ställning till gjord framställning, äger den att i ärendethänvända sig till förvaltningsutskottet. l frågor av principiell natur ellerallmännare räckvidd ske förhandlingarna alltid med förvaltningsutskottet eller med av detta utsedd särskild delegation.» l paragraf 4 stadgas ytterligare: »lnnan landstinget eller något dess organ fastställer nya eller ändradebestämmelser av större betydelse, berörande befattningshavarnas löneförmåner eller skyldigheter och rättigheter i tjänsten, böra vederbörandepersonalorganisationer beredas tillfälle att yttra sig över i ärendet upprättat förslag. Varje godkänd personalorganisation äger dessutom att i under § 1 nämnda frågor taga initiativ till förhandling med vederbörande myndighet.» Man skulle vilja fråga sig: Varför skall man icke slutföra dessa förhandlingar så att man kan komma till något resultat och varför skall man bara uppfordra till detta förfarande genom förhandlingar, men samtidigt icke kunnanedskriva förhandlingsresultatet i en överenskommelse. Jag kan icke fatta, att det, som högermotionärerna här anfört, skulle kunna innebära något, som kan betecknas som en bekväm anordning för någondera parten. ~ Medicinalstyrelsen, som icke förordar avtalsförfarandet, rekommenderar emellertid förhandlingsförfarandet och avslutar sitt yttrande med detutta