Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/541

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Lördagen den 17 mars f. m. Nr 18. 17 Ang. regleringen ao arbetsoillkoren för viss sjukhuspersonal m. m. (Forts.) Att man inte ingår kollektivavtal med statstjänstemän beror ju på, att dessa. ha fast anställning, och deras arbets- och lönevillkor regleras då helt naturligt inte genom kollektivavtal utan ensidigt av vederbörande myndigheter. Mcn i den mån det är fråga om befattningshavare, som inte ha_ samma fastaställning som statstjänstemännen, kan det ju inte finnas hinder att ingåkollektivavtal. l varje fall gäller detta de kategorier, med vilka landstingen kunna finna det lämpligt och önskvärt att ingå sådana avtal. Jag ber att få ta fasta på det uttalandet av utskottets ordförande, att man aldrig inom utskottet satt i fråga landstingens möjlighet att ingåkollektivavtal med personalen i fråga om de ekonomiska villkoren. Det är juuppenbarligen glädjande ur min synpunkt, att denna ståndpunkt intagits, fast jag ju å andra sidan får säga, att jag har litet svårt att finna, att sjukhuslagen gör denna distinktion mellan lönevillkoren och arbetsvillkoren. Sjukhuslagen talar inte på något ställe om en beslutanderätt för landstingenellerrförvaltningsutskotten, men här har praxis uppenbarligen gått litet längre änsjukhuslagen. Detta vitsordas ju också av de motionärer, som framställt yrkande i denna fråga: de utgå ifrån, att landstingen för närvarande kunna träffa kollektivavtal rörande lönevillkoren. N är nu detta är utskottets ståndpunkt, har utskottet alldeles förbigått en av de frågor, som här ha förelegat tillbedömande, nämligen i vad mån det kan vara lämpligt och praktiskt, attlandstingen ha möjlighet att till sina föryaltningsutskott delegera vissbestämmanderätt, i den mån landstingen själva finna det vara erforderligt. Om ett landsting alltså träffar ett kollektivavtal om, lönefrågor, kan det mycket väl hända, att ytterligare förhandlingar erfordras, och då är det ju olägligt att man skall behöva vänta tills nästa års landsting sammanträder för att få avtalet definitivt undertecknat. Det förefaller 'mig då vara -en synnerligen lämplig anordning, att förvaltningsutskottet kan få bemyndigande att i vissa punkter komplettera landstingets beslut rörande lönevillkoren för attsedermera kunna träffa ett slutligt avtal. Den frågan har utskottet helt och hållet förbigått. - Herr Sam Larsson förklarade, att för honom var det viktigaste skälet mot denna lag, att den lätt och lekande löste frågan om decentralisering av dessa frågor till de lokala direktionerna. För min del vill jag säga, att detförefaller mig, som om det viktigaste problemet beträffande centralisering eller decentralisering, gäller lönefrågan, och det ha både motionärerna och utskottets ordförande nyss lätt och lekande - för att tala med herr Larsson - avfärdat på det sättet, att de anse att här föreligger möjlighet till centralisering. Att man då skulle finna det nödvändigt att anställa en ny utredning,huruvida man bör centralisera frågan om t. ex. semestertidens längd _ det står ju redan i lagen, att personalen skall ha semester - eller frågan omuppsägningstidens längd eller dylika arbetsvillkor, förefaller mig vara att ställa en smula överdrivna anspråk. Och för övrigt har herr Larsson förklarat sig helt och fullt instämma i vad Södermanlands läns landstingsförvaltningsutskott uttalat. l detta uttalande förekommer bland annat ett mycket kraftigt inlägg till förmån för centralisering när det gäller arbetsvillkoren. _Det heter där: »Att överlåta åt varje sjukhusdirektion att som fristående institution avsluta kollektivavtal, däri innefattande jämväl lönefrågor, torde icke kunna ifrågakomma bland annat av det skälet, att likformighet bör i görligaste grad råda inom sjukvårdens område såväl som vid övriga ett landstingsinstitutioner, där ofta motsvarighet finnes till viss befattning inom sjukvården.» Herr Larsson har alltså genom sitt instämmande i det anförda yttrandettydligen redan fattat ståndpunkt i sakfrågan. och anser att centralisering är Första kammarens protokoll 1984. Nr 18. 2