_ Lördagen den 17 mars f. m. Nr 18. 31 Anslag till byggande av enkla bygdevägar. (Forts.) Herr statsrådet Wigforss: Jag anser mig skyldig framhålla så klart som möjligt för kammaren, att ett bifall till utskottets hemställan innebär, attytterligare något över tre miljoner måste anskaffas i skattemedel i jämförelse med vad annars skulle bli fallet. Det är ju uppenbart, att regeringen ifrån de allmänna utgångspunkter, som den företräder, när den på olika vägarförsöker skaffa medel för att sätta i gång arbeten, inte i och för sig kanhanågonting emot att på detta sätt få tre miljoner extra för igångsättande avarbeten, men vid övervägande av möjligheterna att anskaffa de nödigaskattemedlen har man kommit till det resultatet, att det var rimligt att inte gålängre i skattehöjning än som har skett, och då fanns det ingen annan plats fördetta väganslag än att låta det utgå av bilskattemedel. Jag vet, att riksdagen förra året var i ungefär samma läge och då gick på samma linje somutskottsmajoriteten nu har gjort, men det förefinns den skillnaden, att på grund av den mycket stora tilläggsstat, som hade framlagts i början av förra riksdagen och gällde arbetslöshetskommissionens arbeten, och på grund av att denna tilläggsstat kom att visa ett mycket stort överskott fram mot riksdagens slut, förelåg en reservation på 25 miljoner på anslaget till arbetslöshetensbekämpande, och det fanns sålunda för ögonblicket medel tillgängliga, som i hög grad underlättade möjligheterna att balansera budgeten vid riksdagens slut utan att ytterligare behöva öka skattemedlen. Läget i detta ögonblick är intelika gynnsamt, och man får sålunda ha klart för sig, att om första kammarenfattar samma beslut som andra kammaren redan har gjort, så betyder det,"att'dessa tre miljoner kronor måste anskaffas genom, jag vill inte säga skatteökning, men genom ett uttagande av skatt, som annars inte hade varit nödvändigt. Herr Johansson, Johan Bernhard: Jag vill med anledning av herrfinansministerns anförande framhålla, att det väl torde vara en lämpligare utväg att täcka detta anslag genom att pruta på andra poster i herr finansministerns budget än att använda bilskattemedlen. Jag tror, att det finns anledning att ställa sig ganska betänksam mot åtskilligt, som yrkas från regeringens sida i vissa andra avseenden. Denna fråga är ju inte _ny. Den har återkommit år efter år.Finansministrarna ha velat nagga på bilskattemedlen för att därmed få hjälp att täcka hål i budgeten, och på det sättet har det gått undan för undan, senast togs det stora väganslaget på 5,250,000 kr., som förut utgick av skattemedel, ochöverfördes att utgå av automobilskattemedel. Det är klart, att detta kommer att rubba och förskjuta möjligheterna att med bilskattemedlen tillgodose deändamål, som dessa medel äro avsedda att tjäna. Jag syftar på vägunderhåll,vägförbättringar, permanentbeläggningar o. S. v. - Jag vill framhålla en synpunkt, som man inte får förglömma i dettaavseende. När automobilskattemedlen första gången beslötos, framhölls det ut- tryckligen, att det här gällde en skatt, genom vilken man uttog medel, som skulle användas för att få de hårt trafikerade bilvägarna i ett bättre ochförstklassigt skick. Men sedan har man utvidgat området för dessa medelsanvändning till att inte bara omfatta förbättring av för automobiltrafikenviktiga vägar, utan också gälla byggande av vägar. Och nu vill man utsträcka det också till ödebygdsvägar och tillfartsvägar till inlandsbanan, därautomobiltrafiken naturligtvis är ganska ringa. Jag vill även framhålla en annan synpunkt, nämligen att jag tror, attautomobiltrafiken genom den beskattning, som nu har pålagts densamma, har fått en skattebelastning, utöver vilken man inte kan gå, utan man får anse denbeskattningen såsom ett maximum. Det är därför inte möjligt att uttaga mera i form av automobilskattemedel. Då finns det ingen annan möjlighet än att
