32 Nr 18. Lördagen den 17 mars f. m. Anslag till byggande av enkla bygdevägar. (Forts.) göra såsom statsutskottet har föreslagit: att avvisa detta Kungl. Maj :tsförslag att taga pengarna av automobilskattemedel och i stället låta beloppetutgå av andra statsmedel. Men jag vill säga, liksom jag sade i början av mitt anförande, att detta behöver inte betyda, att man ökar skattebudgeten, utan man kan inrikta sig på att spara på andra ställen. Jag skulle vilja uttala den förhoppningen, att vi måtte slippa diskutera detta spörsmål år efter år, utan att finansministern vid en kommande budgets uppgörande redan från början ville taga ad notam den av riksdagen i fjol och i år, efter vad jag hör, av andra kammaren redan uttalade meningen och vid uppgörande av budgeten inrikta sig på att skaffa medel på annat sätt. Jag yrkar bifall till utskottets hemställan. Herr Nylander: Herr talman! Jag begärde ordet med anledning avfinansministerns yttrande här för en liten- stund sedan. Jag finner, att en hel del av vad jag tänkt säga redan sagts av herr Johansson i Fredrikslund, och jag kan för den skull i huvudsak instämma med honom. Jag skulleemellertid vilja påpeka ytterligare ett förhållande, och det är, att man nog får vara synnerligen försiktig, då man beräknar, hur automobilskattemedlen skolautfalla under den närmaste tiden. Jag erinrar om att enligt en statistiskuppgift, som just häromdagen var synlig i tidningarna, är antalet motorfordon här i Sverige för närvarande lägre än vad det har varit under flera år. Vi ha således kommit i en utförsbacke så att säga i den kurva, som visarmotorfordonens antal. Jag har också här tidigare under åren hört en här närvarande kammarledamot, som då var finansminister, tala om den fara, som ligger däri, att man övergår till andra bränslen än dem, som enligt nu gällandeförordningar äro föremål för beskattning. Det är säkert så, att bilägarna ännu inte helt utnyttjat de möjligheter, som stå dem till buds att på den vägen görabesparingar. Det kan hända, att vi få se nya möjligheter utnyttjas att driva motorfordon med andra drivmedel än bensin och motorsprit. Man får kanske räkna med att det särskilt för den tyngre buss- och lastbilstrafiken kommer fram andra drivmedel, som göra, att bilskattemedlen inte komma att nå upp till den höjd, som man hitintills kunnat ganska noga beräkna i förväg. Detta ger ju anledning till att iakttaga synnerlig försiktighet, då man vill taautomobilskattemedlen i anspråk för andra ändamål än dem, för vilkabilskattemedlen vid sin tillkomst voro avsedda. Jag behöver inte här upprepa vad herr Johansson i Fredrikslund nyssantydde om hur bilskattemedlen undan för undan ha fått tjäna till att täckasådana utgifter, som tidigare ha bestritts av andra statsmedel. Och det är ju fara värt, att den tidpunkt kommer, då en finansminister är färdig att låtabilskattemedlen gå in i budgeten, varefter det kan bli rätt tvivelaktigt, omanslag sedan kunna utdelas till de ändamål, bilskattemedlen nu tillgodose. Jag vill särskilt påpeka faran i att inte länsstyrelserna ha tillräckligt med medel till sitt förfogande för att täcka de utgifter, som i en hel del fallvägdistrikten redan ha gjort i förlitande på att de under den närmaste tidenskulle få täckning genom anslag från länsfonderna. Jag vill minnas, att förnärvarande vägdistriktens skuldbörda uppgår till mellan 50 och 60 miljonerkronor. Det är ett ganska avsevärt belopp att täcka. Jag skulle _för den skull tro, att det är synnerligen vanskligt att gå den väg, som föreslås 1 den kungliga propositionen, och jag ber därför, herr talman, att få yrka bifall till utskottets hemställan. Herr statsrådet Wigforssz Bara ett par ord! Jag är alldeles ense med herr Johan Bernhard Johansson, att det är mycket önskvärt, om man kan
