Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/561

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Lördagen den 17 mars f. m. Nr 18. 37 Ang. arméns avlöningsanslag. (Forts.) värnpliktiga. Vikten härav betonades med mycken styrka avförsvarsutskottet 1925, som på det kraftigaste framhöll angelägenheten av att allaätgärder vidtoges, som kunde bidraga till övningstidens utnyttjande på det mest ändamålsenliga och effektiva sätt. Emellertid har ju detta icke blivit förhållandet. De till linjetjänst uttagna ha under hela tiden och alltjämt imycket betydande utsträckning tagits i anspråk för handräckning. Ja, deras användande för detta ändamål har till och med ökats på grund av att antalet tjänstgöringsdagar för ersättningsreserven minskats under det avmyndigheterna angivna behovet. Således, under det att generalstabschefen angivit behovet för nästkommande budgetår till 983,000 dagar, har såsom jag förut nämnt i årets statsverksproposition räknats med endast 785,000 dagar eller 100,000 mindre än vad 1925 års försvarsutskott beräknade. Detta verkar naturligtvis så mycket mer ofördelaktigt för de till linjetjänst uttagnavärnpliktigas utbildning, som utbildningstiden blivit ytterligare otillräcklig,utöver vad som tidigare varit förhållandet, på grund av de nya tekniskahjälpmedel, som efter hand tillförts försvaret och som fordra en noggrann ochdetaljerad utbildning av de värnpliktiga. Det är på grund härav högermotionärerna yrkat, att antalet dagar förersättningsreserven skall ökas till det av generalstabschefen föreslagna eller med 198,000 dagar. Det lär väl näppeligen från något håll kunnabestridas, att det ligger en ofrånkomlig sanning i detta, att den redan i ooh för sig mycket korta utbildningstiden för de till linjetjänst uttagna värnpliktiga blir ytterligt svår att använda på ett för försvarets effektivitet erforderligt sätt, om man ej har tillräckligt med personal att göra ersättningstjänst. Detta yrkande av högermotionärerna synes mig sålunda vara mycket starkt sakligt motiverat. Det andra yrkandet i den motion, jag nyss berörde, avser, att de tillkrigsskolan beordrade reservoffícersaspiranterna skulle beräknas till 180, vilket innebär en ökning i jämförelse med Kungl. Maj :ts förslag med 50 stycken. 1925 års försvarsproposition räknade med minst 125 elever ireservofficerskursen, och siffran höjdes av dåvarande försvarsutskottet till 130. Bristen på officerspersonal har dock gjort behovet av ett större antalreservofficerare synnerligen trängande. Chefen för generalstaben har tidigare angivit behovet av ordinarie officersrekrytering i reserven till 210, under det att inspektören för militärläroverken, dock enbart av ekonomiska skäl, föreslagit en inskränkning till ett elevantal av 180 eller detsamma, som påyrkats i den av mig nu berörda motionen. Detta skulle motsvara 6,000 ytterligaretjänstgöringsdagar, men under det kommande budgetåret behöver man därav ej räkna med mer än cirka 2,000 utbildningsdagar, då det under nästa budgetår ej kan bli fråga om annat än att dessa ytterligare tillkomna få en särskild kurs vid den vinterskola, som anordnas för reservofficersaspiranter. Något behov av ökat anslag för krigsskolan föranledes ej av förslaget. Den ökning, som sålunda föreslagits av motionärerna, skulle medföra en total ökningutöver vad Kungl. Maj :t begärt med 103,000 kronor, ett belopp, som ju iförhållande till vad som därmed vinnes, kan betecknas såsom jämförelsevis litet. På de av mig nu upprepade skäl, som anförts i dessa motioner, ber jag att få yrka bifall till den vid utskottsutlåtandet fogade, av herr Bergqvist m. fl. undertecknade reservationen. l herr Borells yttrande instämde herr Wehlin. Herr Hamrin: Herr talman! Jag skulle kunna inskränka mig till att yrka bifall till statsutskottets förslag, och det skall jag också. göra och blott tillägga några få ord.