38 Nr 18. Lördagen den 17 mars f. m. Ang. arméns avlöningsanslag. (Forts.) Såvitt jag kan erinra mig, är detta den första motion från högersidanrörande ökade försvarsutgifter, som vi här i dag behandla. Om icke minnet sviker mig alltför mycket, rör det sig om sammanlagt ett belopp av 9 miljoner kronor, och redan detta är för mig anledning att ställa mig mycket betänksam inför den rad av krav, som från högern reses om ändring i höjande riktning av Kungl. Maj :ts äskanden. Det låter mycket vackert, att här är det endast fråga om 103,000 kronor, men man måste ju se detta yrkande i samband med det övriga, som från samma håll kräves. Det är möjligt, att även jag finner anledning att längre fram i år biträda krav, som innebära höjning avmilitärutgifterna, men då tror jag, det kommer att bli på sådana punkter eller någon sådan särskild punkt, där det icke gärna kan uppstå någon tvekan eller tvist om ändamålsenligheten. Här är det en rad av krav, där man har anledning att ställa sig tveksam ifrån rent organisatorisk synpunkt, och det skulle väl vara ganska egendomligt, om riksdagen, samtidigt som försvarskommissionen arbetar, skulle rycka loss frågor än här än där för att lösa dem fristående eller vidtaga ändringar. l många fall är det ju så, att högermotionärernaåberopa 1925 års försvarsbeslut och mena, att så och så mycket förutsattes då beträffande övningstid, anslag o. s. v., och det har icke blivit uppfyllt och därför skriver man av vad som då sades och framställer ett yrkande i den riktningen. Jag tycker, att denna motivering är fullkomligt ohållbar. Den kommission, som arbetar, har ju till uppgift att granska 1925 årsförsvarsbeslut och se vilka ändringar som i detsamma böra och kunna vidtagas. Det är, för att använda ett starkt uttryck, en alldeles bakvänd ordning, som man här vill föra oss in i. Jag ber därför, herr talman, att få yrka avslag på reservationen och alltså bifall till utskottets hemställan. Herr Borell: Jag kan förstå den föregående ärade talarens inställning i förhållande till vissa av de krav, som resas i den nu omtalade högermotionen. l vissa punkter kan man naturligtvis diskutera, om de framförda kraven röra sådana organisatoriska ändringar, som lämpligen böra anstå under avvaktan på slutförandet av det arbete, som påvilar den nu sittandeförsvarskommissionen, men jag kan för min del ej fatta, att man kan få in det nu framställda yrkandet under denna rubricering. Här är det endast fråga om att låta de klasser av värnpliktiga, som innan en eventuell ny försvarsorganisation kommer till stånd utbildas för framtida eventuell tjänstgöring under den tid de kvarstå såsom värnpliktiga eller i landstormen, få en fullgod militär utbildning. Vad därutinnan försummas kan ju aldrig ersättas genom någon ny organisation. Vad man icke gör, det är och förblir borta, och den minskning i värnkraften, som vårt land därigenom lider, kan således aldrig ersättas. Det nuframställda yrkandet ligger således på ett helt annat plan än det organisatoriska. Här är frågan: kan det ur några synpunkter vara förståndigt att taga invärnpliktiga till linjetjänst, i synnerhet när de ha så kort utbildningstid ochendast ett relativt litet antal värnpliktiga i förhållande till hela antalet uttages till sådan tjänst _ kan det vara rimligt att låta dessa värnpliktiga i mycket stor utsträckning tagas i användning för handräckningsgöromål och således eftersätta deras militära utbildning? Jag tycker, att skälen för dettayrkanldelfíro så starka, att de icke kunna på sakliga grunder motsägas från något a . Jag tillåter mig därför vidhålla mitt yrkande. °Herr Nylander: Herr talman! Jag kan icke underlåta att också säga nagra ord, särskilt med anledning av vad herr Hamrin här framförde. Han
