46 Nr 18. Lördagen den 17 mars f. m. Ang. marinens avlöningsanslag. (F orts.) om de inkallade haft anställningar, torde dessa ej bli lediga, utan förhållandet skulle nog i regel bli, att arbetsgivaren i betraktande av den korta tidinkallandet gällde - 140 dagar -- under denna tid skulle söka nöja sig medminskad arbetskraft för att sedan återtaga sina gamla arbetare. Man torde alltså knappast kunna räkna med någon förbättring på arbetsmarknaden genominkallande av värnpliktiga utan snarare med en försämring genom att plats ej kunnat beredas förut vid varven anställda, och tar man i betraktande denarbetslöshetshjälp, som måste utgå till dessa, vilka givetvis i regel ej ha någon möjlighet att skaffa sig annat arbete och i flertalet fall äro familjeförsörjare, torde i själva verket den kostnad, som kronan skulle åsamkas genom attanvända f~. d. militärer i stället för värnpliktiga, bli ytterst minimal, om ens nagon. Ja, herr talman, utskottet säger ju här - såsom också herr Olsson nyss nämnde _ att det förutsätter, att försvarskommissionen vid den slutligaprövningen kommer att upptaga detta spörsmål till behandling. Då jag ser, att ordföranden i försvarskommissionen är närvarande, vill jag personligen vända mig till honom och be, att han har den stora vänligheten både att titta påmotionen och att låta f. d. militärer komma i åtanke vid den s. k. civiltjänsten på de olika varven. Som saken nu ligger, och då utskottets förslag ju är nästan enhälligt, måste jag för min del yrka bifall till detsamma. Herr Borell: Herr talman, mina herrar! Som herrarna finna av detföreliggande utskottsbetänkandet med reservationer har utskottet ej helt ochhållet kunnat gå med på herr Forssbergs motion, men det har dock i viss mån ansett sig böra tillmötesgå densamma. Herr Olsson har redan omnämnt, att frågan, huruvida man skall använda ersättningsreservister eller civilarbetare vid flottans stationer och varv, förut varit uppe till övervägande i kammaren. Enligt 1925 års försvarsbeslut avsågs icke att uttaga några värnpliktiga ur ersättningsreserven till tjänstgöring vid flottan. Sedan medgav emellertid 1928 års_riksdag på förslag av Kungl. Maj :t, att en kontingent dylikavärnpliktiga finge uttagas för tjänstgöring vid flottan, huvudsakligen vidörlogsvarven, och antalet tjänstgöringsdagar för dessa värnpliktiga beräknades till 62,000, vilket, under förutsättning av 140 dagars tjänstgöringstid, motsvarar en uttagen kontingent av 500 man. Därefter och t. o. m. budgetåret 1932/1933 beräknades antalet tjänstgöringsdagar för ifrågavarande ändamål oförändrat till 62,000, vad flottan beträffar. _ Så väcktes, som herr Olsson omnämnt, vid 1932 års riksdag två motioner, i vilka ifrågasattes - på samma sätt som herr Forssberg nu gör i sin motion - att dessa ersättningsreservister skulle ersättas av civilarbetare.Riksdagen uttalade i anledning därav, att riksdagen förväntade, att vederbörande marina myndigheter till ett kommande år skulle ägna dessa frågor ettingående övervägande. För nu innevarande år ha inga ersättningsreservister varit inkallade för tjänstgöring vid flottan. l årets statsverksproposition återgives det uttalande, som i denna fråga gjorts av marinförvaltningen, och dettauttalande utmynnar, som herrarna förut ha hört, däruti, att marinförvaltningen anser, att ett sådant utbyte ej bör ske. Det framhålles, att det är avsynnerligen stor vikt, särskilt för sjöexpeditionerna, att den fast anställda sjömilitära yrkespersonalen bibehålles på så hög ståndpunkt som möjligt, och att detdärför är synnerligen fördelaktigt, att underofficerare och underbefäl beredas tillfälle att deltaga i underhållsarbeten av olika slag och att personalen iövrigt får utföra kvalificerat arbete inom sitt yrke. De erforderliga arbetena äro emellertid delvis av sådan art, att de kunna hänföras tillhandräckningsarbeten, för vilka personal av mera kvalificerad beskaffenhet icke bör komma
