48 Nr 18. Lördagen den 17 mars f. m. Ang. marinens avlöningsanslag. (Forts.) påyrkats en ökning av antalet tjänstgöringsdagar för reservister är givetvis alldeles samma som de, jag nyss anförde, då det var fråga omersättningsreservisterna, vid armén. Med dessa ord ber jag att få yrka bifall till den av herr Bergvist m. fl.undertecknade reservationen. Herr Sandén: Herr talman! Då varken utskottets avdelning eller dess majoritet funnit möjlighet att bereda så stort utrymme för lokalasynpunkter, som herr Forssberg önskar, men ändock jämkat på Kungl. Maj :ts förslag i enlighet med motionärens önskemål, hoppas jag, att kammaren finneranledning att följa utskottet. Vad de i högermotionen framförda yrkandenabeträffar, tror jag, att samma skäl, som anförts av herr Hamrin, då det gällde behandlingen av punkt 1 i utlåtandet, i detta sammanhang kunna åberopas. J ag finner därför heller ingen anledning att trötta kammaren med attargumentera särskilt på denna punkt, utan ansluter mig, herr talman, till utskottets yrkande och hemställer om bifall till detsamma. Herr Berg, Robert: Herr talman! J ag beklagar, att detta ärende skall ha karaktären av att vara ett speciellt Karlskronaintresse. Det förhåller sig ju så, att de 54 man, som nu placerats såsom ersättning för den i år icke inkallade ersättningsreserven, fördelade sig med 30 man på Karlskrona och _ såvitt jag inte minns fel - med 24 man på Stockholm. Nu har herr Oscar Olsson motiverat sin reservation med att påstå, att Kungl. Maj :t ansett, att den arbetskraft, som här skulle komma i fråga i stället för ersättningsreserven, är kvalitativt sämre än ersättningsreserven, ehuru utredningen givit vid handen, att det går tre värnpliktiga på två civila arbetare. Emellertid vet jag för min del, att statsrådet och chefen förförsvarsdepartementet under den senaste tiden och icke minst under höstenföregående år haft ganska stora bekymmer för att kunna bereda det heltavgångna militärmanskapet någon sysselsättning, då vi ju veta, att den kontingent, som varje höst avgår från de olika vapenslagen, belöper sig till mellan 2,000 och 2,500 man. Han har således icke gått fri från påtryckning från enunderbefälsorganisation, som har till uppgift att tillvarataga det avgångnamanskapets intressen. Från deras sida har han således blivit uppmanad att söka åstadkomma några arbetsmöjligheter för detta avgångna manskap. För detta ändamål har han ju också medverkat för det första till att man vid allavapenslag tillsatte en civilkommission, som skulle ha till uppdrag att igörligaste mån bereda det avgångna manskapet sysselsättning, och för det andra till att marinförvaltningen fått ett särskilt anslag för att därigenom bereda avgångna militärer från flottan sysselsättning dels vid varvet i Karlskrona och dels vid varvet i Stockholm. Som bekant uppgår ju denna styrka -såsom jag tidigare nämnt -- till 54 man. Nu förhåller det sig på det sättet, att i 1925 års beslut i försvarsfrågan ingick inte, att någon ersättningsreserv skulle sysselsättas vid varvet. Först 1928 kom ju denna anordning till, och sedan dess har denna ersättningsreserv på 500 man varit placerad varje år med undantag av innevarande år. Man påstår, att detta spörsmål är ett speciellt Karlskronaintresse. Jag vill i detta sammanhang säga, att även om förhållandena skulle vara sådana, finns det för närvarande, i varje fall vid årets början, arbetslösa iKarlskrona till ett antal av 700 man. Av dessa 700 man är det dock mellan 250 och 300 man, som tillsammans utgöra olika årsklasser av avgångna militärer. Om förhållandet är sådant, ifrågasätter jag, att även statsrådet och chefen för försvarsdepartementet har intresse av att i görligaste mån söka bereda
