Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/574

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


50 Nr 18. Lördagen den 17 mars f. m. Ang. maø'í1rze12.s avlöningsanslag. (Forts.) rarna efter denna, diskussion väl känna till, att den s. k. ersättningsreserven skall helt ersättas med civil personal vid de olika marininrättningarna. Den frågan var före vid 1932 års riksdag, och riksdagen begärde då, utan att själv taga ställning till spörsmålet, en allsidig utredning. Denna utredning föreligger nu, och den visar, såsom herrarna säkerligen även väl känna till, att det från samtliga myndigheters sida föreligger mycket kategoriskaavstyrkanden. För att hålla mig till Karlskronas lokalitetsintressen - det är ju väsentligen ett Karlskronaintresse -- har själve stationsbefälhavaren de Champs, såsom orden föllo, på det bestämdaste avstyrkt förslaget. Vidare ha chefen för underbefäls- och sjömanskårerna och kasernbefälhavaren avstyrkt, och även varvschefen har mycket bestämt avstyrkt, att man utan vidare går in på motionens linje. Går man sedan till huvudstaden, finner man, att där ha stationsbefälhavaren, varvschefen, samtliga varvets departementschefer och marinförvaltningen och slutligen chefen för marinstaben avstyrkt _ alltså ett fullkomligt enhälligt avstyrkande. lngen av myndigheterna vill medverka till att man nu bryter vad som har praktiserats under de senaste åren ochavskriver ersättningsreserven och i stället inför en fullständigt civil personal. När riksdagen begärde en allsidig utredning och denna utredning lämnar detta resultat, kan jag för min del såsom ansvarigt statsråd inte motmyndigheternas enhälliga avstyrkanden utan vidare, och då förresten alla dessaorganisationsfrågor för närvarande vila hos försvarskommissionen, medverka till ett beslut på den linje, som motionärerna föreslå. Herr talman och minaherrar! Utskottets motivering, att detta principiella spörsmål rimligen börknäckas av försvarskommissionen, finner jag i detta avseende vara ett uttalande, som jag för min del utan reservation är benägen att ansluta mig till. Kommer man sedan till utskottets förslag, som i någon mån tillmötesgår motionärens synpunkter på det sättet, att man behåller 300 man aversättningsreservisterna och slopar de andra och i stället ersätter dem »förtillfället», som termen lyder, med f. d. stamanställda eller med civilpersonal, är det ju tämligen naturligt, att jag med min inställning till helacivilanställningsfrågan inte kan eller vill resa samma bestämda motstånd och sammaopposition, som jag gjort i det förra fallet. Sedan jag kom in i denna tjänstgöring, har jag använt rätt mycket av min tid och min arbetskraft till att skaffaarbete åt f. d. militäranställda. J ag anser nämligen, att som situationen är på arbetsmarknaden, är anskaffning av dylika arbeten någonting, som är avsynnerligen stort värde för hela vårt samhälle och icke minst för bevarandet av lugna och ordnade samhällsförhållanden. När det aktuella fallet blir ettcivilanställningsspörsmål av ganska ömmande natur, vill jag, såsom jag tidigare yttrade, här inte resa samma bestämda motstånd. Hade jag vetat, vad jag inte visste, när propositionen skrevs, nämligen att inkallandet av 500ersättningsreservister skulle komma att innebära, att ett femtiotal under förlidet år till varvstjänstgöring inkallade f. d. stamanställda skulle utan vidare komma att ställas utanför varvet och bli arbetslösa, är det naturligt, att jag tagit mig ännu en funderare - kanske efter andra linjer _ hur propositionen egentligen skulle ha sett ut. Nu stå i utskottet tjugutvå man mot två arma, och det gör, att situationen är klar och att det säkerligen redan är avgjort, vilket beslut, som kommer att fattas både i andra och i första kammaren. Men jag nödgas i varje fall, herr talman, mina herrar, å ämbetets vägnar knyta en liten reservation till detbeslut, som oundvikligen komma skall. Det står i utskottsbetänkandet, att man skulle vidtaga en »tillfällig åtgärd». Jag tror, att man kunde stryka ordet »tillfällig», ty det måste nog herrarna själva medge, att situationen, om vi tänka oss fram till frågans behandling om