Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/575

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


Lördagen den 17 mars f. m. Nr 18. 51 ' Ang. ma-rínens avlöningsanslag. (Forts.) ungefär ett år, då kommer att vara fullständigt densamma, och de bådaparhästarna Forssberg och Berg, som nu sitta därnere i samma bänk, skola vid det tillfället gå i elden med precis samma argumentation som under debatten i eftermiddag. Det blir icke en tillfällig, utan en permanent åtgärd, som man här vidtager, och jag tror, att man både från Kungl. Maj :ts sida och från militärbefälets sida får se sig om efter de 200 ersättningsreservister, somherrarna nu vilja stjäla från militärmyndigheterna. Sedan måste jag även ge uttryck för min betänksamhet i fråga om deekonomiska konsekvenserna av det beslut, som nu kan väntas. Det gäller icke bara de 70,000 kronorna _ det är den totala skillnaden mellan Kungl. Maj :ts och motionärernas förslag - utan jag misstänker, att den verkligamerkostnaden blir väsentligt högre, helt enkelt därför att om man tar in mer folk i permanent arbete på varven än vad som egentligen behöves, kommer förr eller senare den tidpunkten, då en del av personalen måste gå och frågan omersättning och pensionering skall avgöras. Utgifterna härför kunna stiga till ganska betydande belopp. Jag vill i det fallet erinra herrarna frånKarlskrona om att själva varvschefen där nere i" sitt avstyrkande avKarlskronamotionen, om jag får begagna den termen, bland annat har meddelat, att då man 1931 fann det vara nödvändigt att minska varvspersonalen med jag vill minnas 65 man, blev man tvungen att utbetala i ersättningar och pensioner en summa på icke mindre än över 100,000 kronor. Då jag, herr talman, mina herrar, har den uppfattningen, att man med de relativt begränsade tillgångar, som vi i vårt land kunna och böra begagna för militära ändamål, skall så långt det är möjligt och görligt användapenningmedlen på sådant sätt, att man erhåller den mesta möjliga militära valutan och den största militära effektiviteten, skulle jag, ehuru det är klart vilketbeslutet kommer att bli, ändå vilja foga den nu anförda reservationen till detbeslut, som komma skall. Herr Olsson, Oscar: Herr talman! Det är naturligtvis inte medutgångspunkt från min försvarsmentalitet, som jag gått in för min reservation, utan jag har gjort det uteslutande med utgångspunkt från den mentalitet, som bör besjäla statsutskottsledainoten. Hade jag inte anlagt den synpunkten, hade jag väl liksom departementschefen och karlskroniterna kunnat se bort ifrån de konsekvenser både för försvarsväsendet och i annat avseende, som det här kan bli fråga om. Jag vill gentemot herr Borell säga, när han talar om de olägenheter, som herr Olsson befarar, att det är felaktigt uttryckt. Herr Borell skall säga: De olägenheter, som sakkunskapen, d. v. s. marinförvaltningen och de andra försvarsmyndigheterna, befarar. Det är de av dem befarade olägenheterna jag här påpekat med herr Borells benägna stöd. Jag är mycket tacksam för att herr Borell läste upp så pass mycket av marinförvaltningensbetänkligheter. Jag skulle gärna själv ha gjort det, men jag var rädd att frestakammarens tålamod, och därför tog jag det mera i sammandrag. Herr Borell har ju _ jag hoppas, att herrarna hörde på honom - givit det allra starkaste stöd för min reservation, som den över huvud taget kan få. Herr Forssberg sade: Det är givetvis en fördel att erhålla fasta arbetare. Ja, det tycker herr Forssberg! Marinförvaltningen säger: Det är givetvis en fördel att icke erhålla fasta arbetare. _ Nu kan ju kammaren taga sina auktoriteter var den vill. Vill kammaren underkänna försvarsmyndigheterna i det avseendet, så sårar det ju inte mitt hjärta nämnvärt. Och jag gratulerar i så fall herr Forssberg till den auktoritet han i försvarsmyndigheternas ställe' fått här i kammaren. Herr Forssberg sade, att man på militärt håll börjar