54 Nr 18. Lördagen den 17 mars f. m. Ang. utbyggnad av en tariststation vid Storlien m. m. (Forts.) a) till föreningen för skidlöpningens främjande i Sverige för utbyggnad av turiststationen Högfjället vid Storlien av statens järnvägars rörelsemedellämnas ett lån av 350,000 kronor; b) under den tid, amorteringen av sagda lån påginge, till annuitetensbestridande tillskjutas ett årligt bidrag av högst 10,500 kronor, att utgå av statens järnvägars trafikmedel. l herr Nils Anderssons samt herrar Hedlunds i Östersund och Olssons i Rödningsberg berörda motioner hade hemställts, att riksdagen ville medgiva järnvägsstyrelsen att av statens järnvägars rörelsemedel företaga enutbyggnad av hotellanläggningen i Storlien för ett belopp av intill 350,000 kronor. Herr Andersson, Nils: Herr talman! Jag ber om tillgift för att jag begärt ordet, men som rnotionär måste jag få säga ett par ord i denna fråga. Jag kan nämligen inte vara tillfreds med de fem rader, som statsutskottet kostat på min motion, vilken i alla fall förestavats av, som jag tror, rättvägande invändningar emot Kungl. Maj :ts förslag, och jag vill åtminstone till kammarens protokoll få antecknat, att det synes mig en smula äventyrligt, vad utskottet tillstyrkt riksdagen att besluta. Jag ber att få betona _ vilket också framgår av motionen _ att jag hyser det livligaste intresse för den sak det gäller, nämligen att åstadkomma ökade möjligheter att taga emot mera folk i Storlien, denna för vinteridrottutomordentligt lämpliga plats, i huvudsak då för skidsport, som ju är en mycket förnämlig sport. Men då staten praktiskt taget skall bekosta den nyaanläggningen -- visserligen i form av lån med säkerhet i byggnaderna _ och dessutom även bidraga till ränta och amortering, är det verkligen, somutskottet säger, »på villkor, vilka måste betraktas som ovanligt gynnsamma för låntagaren». Denne är ju ingen enskild person -- då vore saken givetvis ännu mera betänklig - utan det är en ideell förening, en förening, som inlägger _ det är jag den förste att erkänna - mycket stora förtjänster om skidsportens främjande. Men jag menar, att själva saken kunde gynnas precis lika bra, om statens järnvägar utvidgade sin egen verksamhet på området i Storlien. Det har synts mig tryggare för staten att göra på det sättet än att, som meningen nu är, ställa medel till förfogande för denna förening, Skidfrämjandet.Därmed har jag visserligen inte uttalat någon som helst misstro emot föreningens förmåga att förvalta de pund, den nu skall anförtros. Men det gäller dock, herr talman, en betydande summa pengar. Det gäller först en lånesumma på icke mindre än 350,000 kronor och vidare bidrag till den årliga amorteringen av lånet med 10,500 kronor under 28 år, och det gör, om jag räknat rätt, över 300,000 kronor bara det. Men därtill komma dessutom kostnader för vägar och dräneringsarbeten på inemot 100,000 kronor, varav staten kommer attvidkännas cirka 50,000 kronor. Då det gäller så betydande belopp, har jagtilllåtit mig att framkasta det alternativet, att statens järnvägar i stället skulle utvidga sin verksamhet på platsen. Den ifrågavarande hotellrörelsen drives ju av Turisttrafikförbundets restaurangaktiebolag, som i sina statutergaranterar statens järnvägar 50 procent av den vinst, som kan uppkomma pårörelsen. Mitt förslag innebär också, att man helst skulle göra denna utvidgning i ett par etapper, allt efter som behovet gör sig gällande. Jag hade närmast tänkt, att utvidgningen skulle ske i omedelbar anslutning till förutvarande utrymmen, varigenom kostnaderna också påtagligen skulle kunna hållas något lägre än om man följer Kungl. Maj :ts förslag. Bland annat bleve det inte så stora kostnader för vägar och dränering. Men detta alternativ avfärdar statsutskottet på fem rader och säger, »att redansvårig
