Onsdagen den 17 januari f. m. Nr 3. 27 _ Statsverksproposítionen. (Forts.) Denna reglering behöver dock .alltfort fortsätta och i den mån så visar signödvändigt även förbättras._ _Vad som förekom i trontalet och framställningarna, 1_arets statsverksproposition bör berättiga till den uppfattningen, attregeringen beaktar Jordbrukets brydsamma läge och vidtager de åtgärder, som äro behövliga för övervinnande av de ekonomiska svårigheterna. Härvidligger den_största betydelsen i en förbättrad avsättning av vissajordbruksprodukter liksom även i en förbättring av priserna å desamma. Regeringen har för dessa åtgärder i stor utsträckning initiativet i sin hand, icke minstgenom den administrativa befogenhet, som riksdagen givit den. Och på den vägen, genom att stödja jordbruket och även näringarna. i sin helhet, vinner man ju även de bästa medlen att minska arbetslösheten, vilken ännu är oroväckande stor. Vad som vid förra riksdagen åtgjordes för att förbättra konjunkturerna inom näringslivet genom prislyftande eller understödjande åtgärder, har icke infriat de förväntningar, som man då ställde på desamma. Den arbetsstrid, som nu snart ett år fortgått inom ett så viktigt arbetsområde sombyggnadsverksamheten, har ju förryckt det program, som regeringen med riksdagensmedverkan fick att genomföra. Byggnadsverksamheten sysselsätter icke blott många arbetare, utan den är som en nyckel för många industrier ochverksamhetsområden inom vårt näringsliv, som härigenom få avsättning för sina varor. Man har därför rätt att med en viss undran spörja: varför har det inte varit möjligt att få denna strid avblåst och få en uppgörelse till stånd? Statens auktoritet kräver, att inte enskilda sammanslutningar uppriva och tillintetgöra de åtgärder, som statsmakterna för sin del vidtagit för att avhjälpaarbetslöshet och ekonomisk depression. Striden har ju framför allt förhindratgenomförandet av den del av kristidsprogrammet, som av finansministern förra året tillmättes stor betydelse och även i årets statsverksproposition framhållits,nämligen de konjunkturlyftande åtgärderna. Men så länge å andra sidan finnas så. många konjunktursänkande krafter, så länge bliva statens åtgärder imotsatt riktning verkningslösa. Det är verkligen på tiden, att man här får det enskilda maktmissbruketersatt med ett förfarande där icke det allmännas intressen får sitta emellan. Statens auktoritet bör ha rätt att begära, att även på detta område maktenersättes av rätten. För att nu något beröra det av finansministern framlagda budgetförslaget, så utgör det ju fortsättning av det program, som riksdagen godkände i fjol. Och det är ganska naturligt att man inte gärna nu vill gå. in för ett nytt system. Men man kan likväl ha rätt att ställa frågan: behöva åtgärder till hjälpverksamheten företagas i den utsträckning, som här är föreslaget? Här äskas ju av lånemedel 241 miljoner, av vilka största delen skall användas till arbetslöshetens bekämpande. Annu efter nio månader ha dock icke något nämnvärt av de anslag, som vid föregående riksdag beviljades tillbyggnadsändamål, kunnat tagas i anspråk. På dessa belopp bör det väl uppstå en avsevärd besparing. Och det är väl mycket osannolikt, att man - om man nämligen vill tillämpa en försiktig och sparsam politik för nästa budgetår på detta område - behöver använda så stora belopp som här äro äskade. Här bör kunna företagas någon beskärning av beloppen. Ty det är väl intealldeles nödvändigt att bevilja medel i samma utsträckning som förra året bara därför, att det då beviljades så och så mycket, och för att man skall hålla fast vid förslag och ståndpunkter, som man förut intagit. Det kan inte heller förnekas, att dessa stora belopp, som årligen skola beviljas påtilläggsstat, kunna inge en viss oro. Ûm det systemet skall fortsätta några årframåt, kommer det dock slutligen att medföra, att statsskulden ökas och stiger till
