70 Nr 18. Lördagen den 17 mars e. m. Om ändringar i lagstiftningen rörande maltdrycker. (Forts.) i det väsentliga har rätt i, nämligen att när man uppdrager åt systembolagen att handha porterförsäljningen, så är detta inte konstigare än att de skulle kunna göra det. Nu skall man komma ihåg, fastän det nämnde han mycket litet om, att här är det fråga inte blott om vanlig utminutering, utan frågan gäller också utskänkning, vilket gör, att om bolagen skola ha hand om denna sak, blir det hela åtskilligt vidlyftigare än om saken bara gällde självautminuteringen. Jag har frågat ett par systembolagsdirektörer om den saken, och de ha sagt, att det trodde de nog att bolagen skola reda ut, men nogförefaller det mig att det åtminstone varit tillbörligt att man tillfrågat t. ex.systembolagsföreningens förtroendenämnd, huru bolagen ställa sig till detta spörsmål, som nu kommer upp, om reservationen bifalles, och inte utanvidare ålägga dem detta utan att man ens besvärat sig med att fråga dem om deras synpunkter på den här saken. . Jag skall, herr talman, inte säga mycket mera om denna sak, men jagkanske får tillägga, att då det säges, att det här spörsmålet inte är någonegentlig nykterhetsfråga, kan jag i viss mån instämma i detta. Herr Björnsson var inne på den frågan också, men vid årets riksdag har man fått större klarhet än förut över, att det inte allenast är frigivande av portern mansträvar efter. Högermotionen, som föreligger i denna fråga, syftar till ettfrigivande under en eller annan form även av ölet. Nu ha utskottsreservanterna efter den motgång, förmodar jag, som de rönte i utskottet, inskränkt sig till att taga ut en bit denna gång. Såvitt det är någdt allvar i de motioner, som framburits i båda kamrarna, i andra kammaren som massmotion, måsteförslagen emellertid innebära, att det är inte allenast__portern utan det är ölet, överhuvud klass lii, som man syftar~att frigiva. Ar detta förslag eninledining till den ordningen, då måste jag säga, att det här är ingenbagatellraga. Det gör mig ont, att jag nödgas polemisera i någon mån mot herr Björnsson, som annars så kraftigt gått in för samma ståndpunkt som jag intagit i frågan, men jag måste säga några ord gentemot honom, då han förordade upphävande av det s. k. kvittensförfarandet. Utskottet medger här, att man kan rikta berättigade anmärkningar mot den nu gällande ordningen. Den ordningen kom ju till för att trygga mot att man inte skulle förfara på ett sätt, som vore okontrollerbart vid försäljning av pilsnerdricka. Det är möjligt att den innebär någon överdrift. Frågan är emellertid om ens dennadetalj är av så brådskande natur, att man inte kan hänskjuta också den till utredning. Det kan ju vara upprörande, om det är så att människor genom en liten förseelse bli, såsom här sades, dömda till urbota straff, men fallen, som påvisats, då så skulle ha skett, inskränka sig, såvitt jag kunnat utröna, till ett enda. l motionen nr 236 i andra kammaren finnes saken omnämnd med följande ord: »l en nyligen avkunnad dom i Tidaholm blev en av utkörarna vid Tidaholms bryggeri dömd till två månaders fängelse för att han tecknat kundens namn på kvittensblanketten, kanske på kundens egen begäran» Jag vet, att det gjorts ett stort nummer av detta, och det har givit mig anledning att taga reda på, hur det egentligen hänger ihop med denna sak. Nu är det med dettauttalande ungefärligen så, som jag skulle kunna säga att det är, när man målar ut vilka olyckor, som arbetslöshetshjälpen åstadkommer, då den lockar folk ifrån jordbruket etc. Förhållandena voro i det här fallet följande. Personen i fråga hade redan 1932 två gånger dömts för olaga försäljning avpilsnerdricka. Sedan gick olyckan ut över honom 1933, då han förfor på det sättet, att han från de foror, han körde, sålde pilsnerdricka, som inte var i lagaordning rekvirerad, och för att dölja detta och inte återigen komma ut församma olycka, som han varit ute för förut, skrev han en rekvisition i en annanper
