84 Nr 18. Lördagen den 17 mars e. m. Om ämlringar z' lagstiftøzíngen rörande maltdrycker. (Forts.) att portern skulle minska vinkonsumtionen. Jag för min del har inte talat så mycket om det. Det, som för mig är huvudsaken här, är, att inom landet tillverkad vara får försäljas på samma sätt som de utländska vinerna. Det som är huvudsaken är att en maltdryck som porter icke skall få försäljas här i landet annat än genom apotek. Det är väl ändock något avita, närutländska viner få försäljas på sätt, som nu sker. Nu tvivlade herr Bärg också på att systembolagen skulle hava tillräckligt med folk. Han var inte tillräckligt säker på att jag därvídlag hade rätt, och det kan jag ju säga, att inte är jag så säker på det heller, men av vad jag hittills hört och överhuvud taget själv varit i tillfälle att se åtminstone på de ställen, där jag haft någon möjlighet att undersöka detta, förefaller det mig, som om det inte skulle vålla någon som helst svårighet. En direktör isystembolagen har också uttalat, att det finns icke den minsta svårighet för systembolagen att övertaga försäljningen av porter. Det skäl som i detavseendet anförts är således så svagt, att man icke på den grund behöverförhala frågan. Nu uttalade herr Åkerberg som sin mening, att frågorna voro färdiga för sin lösning. Han ansåg, att såväl porterfrågan som kvittensfrågan voromogna för sin lösning och kunde lösas utan vidare och utan sammanhang med den andra stora frågan, men han tillade, att det vore bättre, om förstakammaren inte gick med på en sådan lösning redan i år, därför att han hade den uppfattningen, att andra kammaren komme att ställa sig på en annanståndpunkt. Ja, men första kammaren brukar ju inte på det sättet taga hänsyn till vad andra kammaren kommer att besluta, utan första kammaren har tvärtom visat sig kunna besluta för egen räkning, vad den ansett vara riktigt. Jag tror också, att det vore klokt ur sakens egen synpunkt, om förstakammaren här beslutade i enlighet med reservationen och detta därför, att det skulle i viss mån bidraga till att någon förhalningspolitik icke skulle kunna äga rum på samma sätt som om första kammaren ger efter, därför att den på förhand förmodar, att andra kammaren kommer att fatta ett annat beslut. Även om det i utskottsreservationen har påkallats en skyndsam utredning, få vi, det har erfarenheten lärt oss, räkna med, att det under den tid, som utredningen pågår, kan sättas många krokben för densamma, om det finnes god vilja därtill, och den goda viljan kan nog framträda i dessa frågor, där meningarna äro så delade, och då uppskjutes frågans lösning, ytterligare en tid framåt, och under tiden försvagas industrien och kanske rent avnedlägges, innan man får ett resultat av utredningen. Det kan inte vara rimligt och riktigt i dessa tider att fortfarande hålla på sträckbänken en industri, som staten inte behöver subventionera, och för vilken det inte behöver vidtagas några särskilda åtgärder, utan som blott lämnar en smula frihet förifrågavarande näringsgrens tillverkning. Jag kan därför inte anse, att de skäl, som blivit anförda emot reservationen, ha varit av det värde, att förstakammaren bör ta hänsyn till dem. Jag yrkar därför fortfarande bifall tillreservationen om porterns omedelbara frigivande. Herr Olsson, Oscar: Det var två talare här, som ansågo, att frågan om portern absolut inte behöver någon utredning _ herrar Lindblad ochBissmark. Om herr Bissmark hade hört herr Bärgs anförande, hade han kanske funnit, att just hans eget anförande i frågan bäst visade, att han behövde få frågan utredd. Han byggde nämligen hela sitt resonemang på att statenovillkorligen skulle få en miljon kronor mer i inkomst. Herr Bärg visade, att det var mer än tvivelaktigt, om det skulle bli resultatet. Herr Lindblad borde också, tycker jag, just av herr Åkerbergs anförande ha fått en litentankstäl
