92 Nr 18. Lördagen den 17 mars e, m. Ang. ändring i förordningen om utjämningsskatt. (Forts.) skulle erfordras till utgifter, om man skulle ge kommunerna den beräknade skatteutjämningen, redan finnas beräknade i budgeten. Någon täckning för dem skulle alltså inte erfordras utöver de redan gjorda beräkningarna. När jag sade, att man kunde tillgripa indirekta skatter, så menade jag, att man skulle kunna göra detta under den förutsättningen, att man skulle lätta på de direkta skatterna. Det är sålunda inte fråga om de 10 miljoner, som herr Bärg talade om. Det gäller inte här några nytillkomna summor, utan de äro redan beräknade i det föreliggande inkomst- och utgiftsförslaget. Herr Velander: Det förefaller mig, som om herr Bärg i sitt uttalandemenade, att den huvudsakligaste anledningen till att denna frågas behandling inte kunnat uppskjutas. varit den, att det då skulle ha uppstått, såsom han yttrade, större eller mindre svårigheter vid taxeringarna ute i landet. Jag vill inte, att det uttalandet skall få stå oemotsagt. Det är nämligen så, att på grund av stadgandet i 86 § taxeringsförordningen _ det åberopasförresten på sidan 2 i bevillningsutskottets betänkande - skall vid taxeringen till inkomst- och förmögenhetsskatt i särskild kolumn införasutjämningsskattens grundbelopp, Om man nu hade skjutit på detta ärendes behandling, så hade detta inte hindrat, att utjämningsskattens grundbelopp enligtgällande stadganden kommit att införas i denna kolumn. Om riksdagensedermera kommit till det resultatet, att utjämningsskatten bort fördubblas, hade det bara behövts en föreskrift om, att utjämningsskatten skulle utgå med 200 procent av grundbeloppet. Detta hade alltså blivit en debiteringsfråga, som vederbörande häradsskrivare och andra fått ta hänsyn till i samband meddebiteringslängdernas upprättande. J ag vill därför säga, att det uttalande, herr Bärg här gjorde, inte är med verkliga förhållandet överensstämmande. Medan jag har ordet, skall jag tillåta mig göra ett annat påpekande. l statsverkspropositionen, sjunde huvudtiteln, anför å sidan 60 herrstatsrådet och chefen för finansdepartementet, att de siffror, som han framlagt, visa, att de senaste årens ekonomiska utveckling med därav föranledd kraftigökning av det kommunala skattetrycket fullständigt sprängt den ursprungliga ramen för skatteutjämningsbidragens finansiering. Detta innebär, att då förut den progressiva utjämningsskatten nästan helt täckt den kommunala skatteutjämningen, hade det, såvitt jag förstår, kunnat föreligga starkare skäl för att på ett tidigare stadium av en riksdag fatta ett sådant beslut, som det nu ifrågasatta men att, då det nu är så, att utjämningsskatten intekommer att mer än till cirka en tredjedel täcka skatteutjämningsbidragen, saken måste anses ligga annorlunda till. Denna omständighet måste anses innebära ett mycket starkt skäl för att ett uppskov med denna skattefrågas slutliga behandling bör medgivas. Herr statsrådet Wigfol'SS: Det är kanske inte nödvändigt att hålla något längre anförande i denna fråga, men det är ett par saker, som yttrats dels av herr Nilsson i Kristianstad, dels av den siste talaren som det kanske ärnödvändigt att bemöta. Det är riktigt, som den siste talaren säger, att rent formellt är det ickenödvändigt att höja utjämningsskattens grundbelopp, om man nämligen ifrån riksdagens sida vill tillgripa den mycket egendomliga utvägen att säga, att man tar ut utjämningsskatten inte som nu med upp till 100 procent utan 200, 300 eller 400 procent. Den utvägen övervägdes naturligtvis ifinansdepartementet, innan förslaget fick den form det har, men det föreföll, som om det skulle ha varit en ganska egendomlig anordning, och därför har det förslag, som nu föreligger, kommit till. Om man skall kunna följa denna, som det
