Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/62

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


80 Nr 3. Onsdagen den 17 januari f. m. Statsverkspropositionen. (Forts.) _ göras. Från vårt håll ha vi ju alltid sökt främja sundhet,sparsamhet och enkelhet i statsförvaltningen. Jag kan då inte underlåta att säga, att den mångfald av skatter, som nu är föreslagen, ickeuppfyller kravet på enkelhet. Man kan nog säga, att även här skulle större enkelhet ha kunnat åvägabringas. Jag vet inte, om vad som avskräcktregeringen är den stora höjning, som blivit för alla synbar, om man sammanfört ökningarna till en enda skatt. Finansministerns skickliga utläggning, att det var lämpligare och smidigare och inte drabbade dem. som skulle betalahöjningarna, så kännbart, ifall man ginge den nu föreslagna vägen, verkade nog så bestickande, men jag är inte övertygad om att det för den, som skall betala skatterna, är lättare att betala dem på det föreslagna sättet än om det skett på den enkla väg, som finansminister Thorsson en gång angav, och enligt det system, som han hade utformat och om vilket han trodde, att det även iframtiden skulle visa. sig tillfredsställande vid höjningar eller sänkningar av de direkta skatterna. Visserligen kan man ju säga, att det inte bör vara så kännbart för dem, som äga 50,000 kronor och därutöver, att betala en förhållandevis liten slant på denna förmögenhet, men ser man på de samlade skatterna, så blir det nog inte så små belopp, som komma att uttagas. Jag tror likväl, att de, som skola betala, inte alltför mycket draga sig för den saken, om de förstå, att dessa penningar under en hård tid komma att gå till sådana ändamål, attsvårigheterna lättas för dem, som nu lida av krisen. _ Vidare sade finansministern _ jag tillåter mig även något erinra därom - att han trodde, att staten bättre kunde förvalta folks penningar än vad 'de själva kunde göra. Ja, staten kanske kan använda folks penningar bättre under tider, då människorna måhända inte själva kunna använda dem iproduktiva företag, men osäkert och omtvistligt lär väl i varje fall vara,huruvida staten kan använda penningarna bättre. Jag vill inte understryka, vad någon tidigare talare här har sagt, att det är en statssocialisering, som nu försiggår. l så fall beklagar jag herr finansministern, ty då komme välmissnöjet att bli störst bland hans egna, om det är en sådan statssocialisering, som blir följden av det program, som alltid har utmålats och förespeglats för dem. Herr Bagge: Herr talman! Det har redan tidigare konstaterats, att det inte är med så stor överraskning man har funnit, att den nu framlagdastatsverkspropositionen går ut ifrån samma linjer som de, som fastslogos avriksdagen förra året på särskilda utskottets förslag. l så måtto föreligger det onekligen inte några överraskningar, men vad som är överraskande elleråtminstone borde vara det, det är, att den förändrade situation, som i själva verket har inträtt, och de erfarenheter, som man har gjort under det senaste halvåret, ha fått gå fullkomligt spårlöst förbi vid utformandet av åretsstatsverksproposition. Det är nämligen inte alltid på det viset, att vad som har gjorts en gång kan upprepas utan att det blir några ytterligare följder av själva upprepandet, och det är inte heller så, att det, som göres i ettkonjunkturläge och kanske då kan anses lämpligt eller nödvändigt, också är lämpligt i ett annat konjunkturläge. - Nu få vi väl ändå säga, att vi befinna oss i ett annat konjunkturläge än vad vi gjorde under första halvåret 1933. Finansministern har i sitt yttrande mycket utförligt belyst detta, och jag tror, att var och en, som känner till förhållandena inom svensk industri, vet, att en verklig konjunkturlyftning har ägt rum inom stora delar av denna industri. _ Förra året motiverades ju regeringens politik med att man skulle brytakonjunkturen och åstadkomma en lyftning av konjunkturen. Men inte dess