Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/82

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs

50 Nr 3. Onsdagen den 17 januari f. rn. Statsverksproposítianen. (Forts.) Herr Johansson i Fredrikslund sade, att det i en budget på över en miljard måste vara en enkel konst att spara ytterligare 20 miljoner kronor, så att man skulle komma ifrån de otrevliga skatter, som finansministern har tagit upp. Men herr Johansson i Fredrikslund gav inte anvisning på en enda post, på vilken man skulle kunna sätta in detta sparsamhetsnit. Han resoneradetydligen som gubben med åsnan, som sade: Tål du det, så tål du det och så vidare. Men vi veta ju av den historien, att det gick på tok för gubben. Vi ha också en erfarenhet av att varje aldrig så liten reducering av ett anslag uppkallar fruktansvärda ramaskrin från deras sida, som äro intresserade av attanslagen i fråga bibehållas eller bibehållas oförändrade. Vi hörde ju även, hur herr Johansson i Fredrikslund själv påyrkade höjningar framför allt på fjärdehuvudtiteln. l_ . Herr Johansson sade vidare, att regeringen hade följt det minstamotståndets lag. Den hade hållit de små skattedragarna om ryggen, vilka enligt hans uppfattning tyckte, att det gjorde detsamma, hur stora bördor man lade på de större skattedragarnas axlar. Jag vet ju inte, hur de där småskattedragarna tänka, men jag vill bestrida, att den tankegången skulle varitriktmärket för regeringens budgetpolitik vare sig i fjol eller i år. Jag tror, att man kan säga, att finansministern i fråga om bördorna på de storaförmögenheterna och de stora inkomsterna har gått fram med den allra störstaförsiktighet, åtminstone i betraktande av det bekymmersamma och svårabudgetläge som föreligger. Någon kapitalkonfiskation kan det knappast vara att taga ut 12 miljoner av de svenska förmögenheterna och inte heller någonkapitalförstöring. Herr Johansson gav anvisning på kaffet såsom en inkomstkälla, och jag anser för min del inte, att kaffet bör vara tabu. Man kan mycket välanvända det som ett skatteobjekt, men jag skulle vilja påpeka, att det redan sker i den nuvarande budgeten i rätt stor utsträckning. Såvitt jag kan minnas, är världsmarknadspriset på kaffe 60 öre, och den nuvarande tullen tror jag är 40 öre. Det är ju inte långt ifrån en fördubbling av världsmarknadspriset, som man åstadkommer genom den nuvarande tullen. De indirekta skatterna gav herr Johansson anvisning på. Däremot skulle de förmögenhets- och bouppteckningsskatter, som förekomma i budgeten,medföra ett så oerhört tryck på näringslivet, att herr Johansson inte ville vara med om desamma. Jag undrar, om inte det där trycket på näringslivetåstadkommes också av de indirekta skatterna. Man kan inte bortse ifrån att ett sådant tryck förekommer. Särskilt äro våra stora exportindustrier, som ju ha det särskilt svårt ställt i dessa tider, utan tvivel mycket litet intresserade av att man genom indirekta skatter ökar levnadskostnaderna och därigenomförsvårar deras egna möjligheter att konkurrera med utlandet. Herr Hamrin sökte trycka en socialistisk stämpel på den nu framlagdabudgeten, och herr Bagge spelade på samma strängar. Herr Bagge sade, att regeringens budget var ett led i dess socialiseringssträvanden; den fortsätter sin depressionspolitik, ty den har inte märkt, att vi befinna oss mitt uppe i en högkonjunktur. Herr Wigforss har redan.hänvisat till president Roosevelt, som utan tvivel år mycket litet trakterad av att betecknas som socialist.President Roosevelt fullföljer sitt arbetsprogram, som i stort sett är detsamma som den svenska socialdemokratiska regeringens, och han skärper sinaåtgärder, trots att även i Amerika samma tecken till en omsvängning avkonjunkturen ha kunnat konstateras. Men kan man ändå inte säga, att de tecken till en begynnande högkonjunktur, som ha visat sig, ännu äro alltför svaga för att man skulle kunna bygga några verkliga förhoppningar på dem? De äro strängt taget inte mera markerade än de tidigare ansatser, som förekommit