Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/84

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


52 Nr 3. Onsdagen den 17 januari f. m. Statsverkspropositionen. (Forts.) hörighet, och den bygger man inte upp genom lagparagrafer ellerpolisuppbåd utan genom en positiv, aktiv och framsynt ekonomisk och kulturellpolitik. Jag vill för min del säga, att regeringens nu föreliggandestatsverksproposition är ett led i en sådan politik. Herr Johansson i Fredrikslund citerade ett yttrande av mig vid förliden riksdag, men han gjorde det inte alldeles rätt. Han påstod - fastän han inte nämnde mitt namn _ att jag hade sagt, att det är bättre att handla dumt än att inte handla alls. Jag sade i verkligheten, att det kunde till och med i vissa situationer vara bättre att handla dumt än att inte handla alls, och det står jag för alltjämt. Det finns ingenting som är så ägnat att konservera och stärkasamhällskraften som just känslan hos människorna, att samhället är ett verkligt hem med värme och ljus för alla. Naturligtvis måste hjälpverksamheten avvägas med hänsyn till den ekonomiska bärkraften, och jag har ingenting emot kravet på att man skall sörja för att missbruk i största möjliga utsträckningförhindras. Men å andra sidan skulle jag vilja säga, att det är bättre att ge något för mycket än att ge något för litet. Regeringen har inte givit för mycket. Dess plan har måst tillmätas och avvägas med hänsyn till att den bör samlaanhängare även utanför det socialdemokratiska regeringspartiets gränser, och uppfattningen, att här skulle föreligga något försök till en begynnandesocialisering, kan jag för min del _ och jag tror, att hela partiet är enigt i det stycket - tillbakavisa. Men redan sådan denna statsverksproposition nu föreligger, utgör den ett storstilat försök att komma till rätta medsvårigheterna och bekymren. Den utgör ett försök att lägga ännu en sten till det -Sverige, som inte behöver skyddas med lagparagrafer eller polisuppbåd utan som är starkt nog i sig självt. Herr Gustafson, Fritiof: Herr talman! Ett studium av niondehuvudtiteln, vilken jag här närmast kommer att uppehålla mig vid, visar en välvillig inställning från regeringens sida, i vad det gäller jordbruket. Framför allt har jag fäst vid mig en viss generositet, när det gäller beviljandet av anslag till en del nya ändamål av mera social natur. Bland annat föreslås stora anslag till avhjälpande av arbetslösheten och till anskaffande av jord åt ar-_ betslösa samt ökning av lånemöjligheterna för småbrukare. Den sparsamhet, som kommer till synes i huvudtiteln, går dess värre ut över sådana anslag, som vi sedan gammalt ha betraktat såsom mycket viktiga för uppehållandet av en god och bärkraftig jordbruksnäring. Jag harpersonligen den uppfattningen, att det skulle varit möjligt att inom den stora anslagsram, som jordbruksministern här gått in för få rum med det gamla anslagsbeloppet till hushållningssällskapen. Genom statliga åtgärder i syfte att skapa ökat arbete åt de arbetslösa inom lantbruket fåhushållningssällskapen en utvidgad verksamhet och större kostnader för övervakandet av med anslagen förenade arbeten. Jag vill därför förmena, att det vore välbetänkt att lämna tillräckligt anslag åt hushållningssällskapen för deras verksamhet. Det blir tillfälle att senare återkomma till saken, men jag vill icke nuunderlåta att framhålla den tendens, som synes mig vara genomgående förhuvudtiteln, att man framför allt tillgodosett de stora sociala kraven, medan en hel del viktiga anslag av mera allmän natur inte fått det beaktande, som de förtjänat. Det har förvånat mig i hög grad, att icke anslagsbehovet för understöd åt elever vid lägre lantbruksundervisningsanstalter vunnit mera beaktande. Det ifrågavarande anslaget till understöd åt elever vid lägrelantbruksundervisningsanstalter har i årets statsverksproposition icke upptagits till mer än 240,000 kronor, trots det att en av hushållningssällskapens ombud begärd