Onsdagen den 17 januari f. m. Nr 3. 59 _ __ Statsverkspropositionen. (Fnrts.) han funnit möjligt, tillmötesgå de från vederbörande ämbetsverk ochmyndigheter framställda äskandena. Jag skall nu icke fördjupa mig i några detaljer. Jag skall endast erinra om vissa större och viktigare anslagskrav. Vad beträffar anslagskravet för underhåll av flottans fartyg och byggnader, har försvarsministern självförklarat, att det hade varit synnerligen önskvärt, att det begärda anslaget skulle kunnat av honom tillstyrkas. Det har emellertid skett en nedprutning. För den som vet, huru mycket som försummats i fråga om materielens vård och underhåll under de föregående åren, är det uppenbart, att det medför enverklig fara att fortfarande bedriva en -sådan underlåtenhet med avseende åunderhållet. Det är en dålig ekonomi att låta dyrbar egendom försämras ellerspolieras genom underlåtna underhållsåtgärder, och det är på tiden att sätta en gräns för det fortsatta förfallet. Jag skall i övrigt endast nämna ett par frågor till, vilka under dennariksdag väl torde bli de mest aktuella under fjärde huvudtiteln. Det är defrågor, som hänföra sig till de äskade anslagen för nyanskaffningar förflygvapnet och för marinen. Det är ju för alla i denna kammare väl bekant, att utav det antal stridsflygplan, som avsågos att tillföras flygvapnet enligt 1925 års organisationsplan, allenast ett fåtal anskaffats. l organisationsplaneningick också, låt vara i min-dre omfattning, bombflygplan. lntet sådant harhittills blivit anskaffat för flygvapnets räkning. Nu har chefen för flygvapnet äskat ett anslag av något över 4 miljoner kronor för anskaffning av materiel för flygvapnet, vilket anslag av försvarsministern med den motiveringen, att de ekonomiska förhållandena icke medge mera, nedsatts till ungefär hälften. Om man känner -- och det göra vi väl litet var _ hur föga effektivt vårt flygvapen är, torde man väl inse behovet av detta anslag. Jag vet, att det väckts motion i denna fråga, och jag ber få här uttala den förhoppningen, att riksdagen måtte behjärta detta behov. Det är en angelägenhet av allra största vikt för vår försvarsberedskap. Det ligger ju så till, att med den utveckling, flygmaskinen som stridsvapen har i de militära organisationerna i flertalet länder, som överhuvud taget ha någon krigsmakt, är det alldeles uppenbart, att detta i varje fall endast kommer att utgöra en etapp på den väg, på vilken vi måste gå fram vidare, 'när det gäller att slutligen organisera vårt försvar. -Vad flottan beträffar, uppgjordes ju 1927 en plan för flottans utbyggnad under ett visst antal år. Nu har begärts anslag för att fullfölja den andra utbyggnadsetappen. Det har invänts, att detta skulle kunna utgöra ettföregripande av försvarskommissionens arbete. För min del kan jag icke dela den uppfattningen. Vad som göres inom den nuvarande försvarsorganisationens ram till utbyggande och fullbordande av denna är endast den grund, vilken försvarskommissionen har anledning räkna med såsom den, på vilken en ny organisation skall uppbyggas. Jag vill således hoppas, att även i dettaavseende riksdagen kommer att behjärta de gjorda äskandena, och jaginstämmer med en föregående talare i hans uttalande, att försvarsfrågan i nuvarande läge är en landets livsfråga i verklig bemärkelse. Jag skallnu nämna några ord om ett annat förhållande, som väcktsynnerlig oro i landet och som står i nära -samband med frågan om vårt försvars effektivitet; jag menar den del av den kommunistiska propagandan, sominriktar sig mot försvaret. Den antimilítaristiska propagandan bedrives i allt mer och mer ohöljda former, och man frågar sig nog litet var -- det är många, som stå bakom mig både i denna kammare och i vida kretsar inom landet i skilda politiska läger -- vad gör man för att bekämpa den oerhörda trafik, som bedrives mot ett av landets livsintressen? Till synes intet. Jag skall taga ett färskt exempel _ det skulle kunna mångfaldigas - på
