Sida:Rd 1934 A1 1 FK 1 18.djvu/92

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har inte korrekturlästs


60 Nr 3. Onsdagen den 17 januari f. m. Statsverkspropositionen. (Forts.) vad som tolereras här i landet i detta avseende. Jag har framför mig enartikel i Svenska Dagbladet för den 12 januari 1934, som jag har fått migtillsänd. Den har till rubrik: »Flatheten mot antimilitaristerna.Försvarsfientlig propaganda som får fortsä,tta», och den lyder - den är ganska kort,varför jag skall ta mig friheten att läsa upp den _: »På Klara Folkets hus, ett syndikalistnäste, -synes f. n. i ett av fönstren ett stort tryckt anslag med följande uppmaningar: Krossa Sveriges militärväsende! Vägra blibrodermördare! Slå ned knektväldet! Utrym omedelbart regementena! Vägra värnpliktstjänstgöring! Vägra krigstjänst! Revolt mot militarismenl» Artikeln fortsätter: »Anslaget har givetvis upprört alla medborgare med någon känsla för fosterlandets försvar, varför Svenska Dagbladet hospolisintendent Zetterquist frågat, om polisen icke kan'företa något i saken. En natt i slutet av november i fjol, omtalar denne, funnos anslag liknande det ovannämnda uppslagna på husväggarna och kasernerna i Stockholm. Denedrevos av polisen, och rapport avsändes till justitieministern jämte ett exemplar av anslaget. Sedan har jag intet avhört i ärendet, säger intendenten, och jag kan givetvis icke företa något mot uimropet i Klara Folkets hus, då detta icke blivit belagt med kvarstad av vederbörande myndigheter. Den fosterlandsförrädiska propagandan får alltså tydligen fortsätta för att på sitt talande sätt exemplifiera flatheten och undfallenheten av våranuvarande maktägare mot även den tydligaste antimilitaristiska propaganda.» Jag ser, att herr statsrådet och chefen för justitiedepartementet är härnärvarande, och jag vänder mig direkt till honom. Han får ej förtänka, att vad som föregår på detta område väcker ute i landet de allvarligaste farhågor. Jag vågar säga honom detta, därför att jag vet, att jag både i denna kammare och runt om i landet i skilda läger har många, många bakom mig, jag vågar säga honom, att det är med häpnad och oro, som detta bevittnas i landet. Det är en allmän undran man och man emellan, som gör sig gällande: hur är det möjligt, att vårdaren av rikets högsta rättsväsende kan låta dessaförhållanden opåtalt passera? Såvitt jag förstår, är detta upprop direkt hänförligt under 3 § 7 mom. tryckfrihetsförordningen. Jag frågar: varför stävjas icke detta oskick? Herr statsrådet Vennerström: Jag har, herr talman, med stort intresse åhört det anförande, som nyss här hållits av den fungerande ordföranden ilandets försvarskommission. Jag kan instämma i de synpunkter, herr Borellanförde, när han utvecklade svaromålet för försvarskommissionen och vände sig mot uppfattningarna på olika håll, att dess sedan åtskilliga år pågåendearbeten skulle avbrytas. Jag instämmer i detta avseende fullständigt i herr Borells_synpunkter_ på tingen. Jag tror, att ett avbrytande av kommissionens synnerligen grundliga och gedigna arbete skulle vara till skada förhandläggningen av_hela det viktiga spörsmålet. Jag kanske må i detsammanhanget även rikta en liten anmärkning gent emot det anförande, som underförmiddagen hölls av ledaren för de frisinnade, herr Felix Hamrin. Hanframkastade den tanken, att 1 avvaktan på kommissionens kommande förslag - d_et kan ju dröja ganska länge, innan det kommer _ skulle man frånreger1ngen_s sida, och jag förmodar närmast från min sida, lämna nya direktiv till kommissionen, och dessa skulle gå ut på utarbetande av ett provisorium i försvarsfrågan. Jag ställer mig ganska frågande och tvivlande gent emot den praktiska utformningen av sådana direktiv. Om kommissionen skulle lägga åt sidan sitt grundläggande arbete på den stora försvarsreformen, och atminstone under en relativt lång tid framåt arbeta på danandet av ettprovi