Onsdagen den 17 januari f. m. Nr 3. 61 _ Siatsverkspropositíonen. (Forts.) sorium, så skulle vinsten för försvarsfrågan i detta avseende säkerligen bli av tämligen diskutabel natur. Kommer jag sedan in, herr talman, på herr Borells randanmärkningar, då det gällde min uppläggning av budgeten för fjärde huvudtiteln under detta år, så kan jag för min del icke medgiva, att någonting allvarligt blivitförsummat i fråga om en omsorgsfull skötsel av landets försvar. Herr Borell fällde uttalanden om försvarets underminerande. De voro visserligen, såvitt jag förstod, icke riktade mot årets budget utan snarare mot det gångna årets, men i varje fall vill jag säga, att gäller det behandlingen av årets budget, kan jag inte medge, att resonemang av den karaktären ha någon som helst överensstämmelse med den faktiska verkligheten. Det var vissa spörsmål, som herr Borell särskilt anförde och som jag sedan gammalt vet ligga honom nära om hjärtat - vi ha ju samarbetat i åtskilliga år under de angenämaste och mest kordiala former inom försvarsrevisionen. Det är framför allt marinens, flottans angelägenheter, som jag vet för honom sedan länge äro ganska kära av vissa för resten ganska naturligaanledningar. Det har inte minst i den tidningspress, som för talan för sammaåskådningar i politiskt hänseende, som herr Borell hyser och har framfört här i kammaren, gjorts gällande, att från försvarsministerns sida vitala intressen för vårt marina försvar försummats. Jag har inte medtagit i budgeten den från vissa håll föreslagna nya pansarbåten till en betydande kostnad, liggande mellan två och tre tiotal miljoner kronor. Detta är sant, men herr Borell vet lika väl som jag, att i det fallet för min ståndpunkt lämnats en saklig och t. o. m. sakligt stark motivering från herr Borells egen kommission,nämligen från försvarskommissionen. Den har icke velat binda sig för en plan på lång sikt, i vilken en dylik pansarbåt inbegripes, utan givit mig denmaningen, att jag skulle pröva dessa frågor från fall till fall. Jag har i det avseendet sökt följa försvarskommissionens anvisningar. Sedan går jag till kryssarfrågan. Jag ber att få erinra herr Borell och bakom honom hela mängden inte minst av högerns skribenter ute i landet om att när det gäller kryssarna, är det ju tämligen välbekant, att den nuvarande regeringen på min anmodan beviljat 6Û0,000 kronor, och den kommer attbevilja ytterligare mer än 300,000 kronor, för att modernisera en av vårafrämsta kryssare, nämligen Klas Fleming, som genom detta handtag frånregeringens sida kommer att snart befinna sig i ett synnerligen modernt skick. Går jag till jagarna, vill jag _ utom vad riksdagen tidigare känner,nämligen det beslut, som fattades förra riksdagen angående byggande av enjagare i Karlskrona och därjämte en såsom statsbeställning, som sedermera kom att placeras på Götaverken i Göteborg _ peka på, att jag harmedverkat till att man bygger båda dessa jagare i viss mån utöver förut fixerad plan, i det att man låter dessa nå fram till den ganska svindlande farten av inte mindre än 39 eller t. o. m. 40 knop för en viss merkostnad, dock inom den beräknade kostnadsramen. Följden är, att det finns efter denmoderniseringen ingen jagare i Östersjöns farvatten, som tillnärmelsevis kan nå fram till den fart, de nya svenska jagarna få. Det kan vidare erinras, att det är inte bara på det döda materialet, detankommer; det är även och inte så litet på beskaffenheten av anstalterna för rnenige man. Vi ha haft den ganska bedrövliga Karlskronaaffären, som jag dock för mitt vidkommande inte vill ge samma orimliga proportioner, som man gjort i vissa av de svenska i militärt avseende rätt starkt sensationellatidningsorganen. Men i alla händelser är det sant, att beskaffenheten avanstalterna i fråga om personalen har lämnat och lämnar ännu i dag ganskamycket till övers att önska, vad det gäller marinen. Jag har därför sökt göra vad
