Onsdagen den 17 januari f. m. Nr 3. 63 ° _ _ _ _ Statsverkspropositionen. (Forts.) da onekligen flygmaterielen befinner sig i ett sämre läge än materielen för övrigt gör. Här kunde jag måhända sluta mitt anförande. Herr Borell kom emellertid till sist med en amper reprimand emot min kollega herr justitieministern. J ag har inte någon anledning att i det fallet träda fram som hans väpnare - han lär säkerligen själv kunna försvara sig, om han finner situationen vara lämplig att göra det - men det var, herr Borell, någonting, som skorrade, när herr Borell frågade, vad man från regeringens sida ville eller tilläventyrs inte ville göra för att hejda den underminerande propagandan, när det gäller försvaret från den kommunistiska rörelsens sida. Min mening om den saken är tämligen klar. J ag förmenar, att herr Borell och kammarens ledamöter förmodligen observerade mitt principiella uttalande i sammanhang medKarlskronaaffären, då jag deklarerade som min bestämda mening, att dendemokratiska staten har den ovillkorliga skyldigheten att med till buds stående medel hejda varje försök, från vilken sida det vara månde, att genom olagliga medel, genom sabotage och liknande ting, underminera tilltron till den demokratiska staten och dess olika fungerande institutioner. N är jag hävdar den meningen, herr talman, så gör jag det inte, som herr Borell gjorde, endast gent emot den ena sidan - jag gör det även mot den, men jag tillåter mig för balansens skull och för verklighetstrohetens skull att hävda samma mening mot en annan företeelse, nämligen mot den nazistiska rörelsens inträngande inom den svenska armén. När man från de nazistiska partiernas sida rent avtillkännager, att man har speciella propagandaavdelningar för militärensvidkommande, och när man ser den ganska underliga situationen, att enregementsintendent vid ett av Sveriges regementen - jag behöver knappast nämna, att det är i Furugårds eget centrum, Karlstad - enligt meddelande fungerar som ledare för den militära propagandan från F urugårdsnazismens sida, när man får rapport, som jag emellanåt får, att här och där hotar den nazistiska rörelsen att rycka till sig inte bara officerare utan kanske ännu meraunderbefälet, inte minst dem, som hotas av att efter avsked inte få någonting att göra utan få rekrytera de arbetslösas leder, och när man vidare finner bland ledarna exempelvis före detta furiren den och före detta furiren den o. s. v. och även en och annan löjtnant, då vill jag för min del säga, att herr Borell och undertecknad och övriga riksdagens ledamöter böra i samhällsintressets namn även se på den sidan av saken. När man har, som jag, den bestämda förvissningen, att man från nazismens sida vill erövra den militära apparaten för att vid tillfälle begagna den för att med den skapa en svensk diktatur av ena eller andra slaget, och när man har den meningen, som jag har, att man från kommunismens sida också vill erövra den militära apparaten för att vid tillfälle begagna den för att därmed dana en svensk diktatur av det röda slaget, böra alla goda medborgare, som vilja värna den svenska demokratien, hjälpas åt att åt varje håll, vilket det vara månde, värna den demokratiska staten och den frihet, som vi nu ha i lagliga former inom det egna landet. Då tiden nu var långt framskriden och många talare funnos anmälda, beslöt kammaren, på hemställan av herr talmannen, att till aftonsammanträdctuppskjuta den fortsatta överläggningen i förevarande ärende. Vid föredragning av Kungl. Majzts denna dag avlämnade proposition nr 54 blev densamma på begäran bordlagcl.
