Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/115

Motioner i Första kammaren, Nr 153. 91

Samma dag, som vi började, hejdades vi vid ingången till arbetsplatsen av strejkande tillhörande 36:an, vilka varnade oss för att gå .in samt lovade, att vi skulle bli "ett huvud kortare" om vi började arbeta där. - Xi påpekade då, att vi fått fackföreningens bekräftelse på rätt att taga ar ete. t- V N « De strejkande svarade: "Vi ha tagit denna sak i egna händer och ge f-n i fackföreningem. v - - Jag genmälde: "Om ni strunta i föreningen, så strunta vi i er". Vidare tillade jag: "Om fackföreningens ombudsmän ge order om att arbete vid bygget ej får antagas, så skall laget finna sig däri", samt yttrade, vänd till mina kamrater: "Kom nu grabbar, så gå vi in!" Så kom arbetet i gång. Vid ett senare tillfälle, då jag i sedvanlig ordning stämplade min fackföreningsbok å fackföreningens expedition, bragte jag saken på tal, därvid ombudsrnännen förklarade, att lagets upptagande av arbetet vid monopolbygget var fullt lojalt samt uppmanade -oss att fortsätta. Någon dag senare anfäktades jag ånyo av strejkvakterna. J agmeddelade då dessa det besked, jag fått på fackföreningsexpeditionen, och framhöll, att, då fackföreningsledningen anbefallde arbetet samt svensk lag icke lade hinder däremot, så ämnade jag och mina kamrater fortsätta. Svaret blev: V V Vi ger f-n i både fackförening och sfvefmsk lag, utan ni skall väck härifrån. Vi fortsatte emellertid och förföljelserna från frondörernas sida likaledes. Frondörerna tillhörde och tillhöra alltjämt samma fackförening, i vilken jag och vårt lag innehade medlemskap. Frondörernasledare voro några Sillénkommunister, vilka aldrig arbetat vid bygget. Dessa uteslötos senare på grund av illojal propaganda inom fackförbundet. Men frondörerna i övrigt, vilka uppehöllo blockadvakttjänst och förföljde oss, fingo kvarstå som medlemmar i fackföreningen och äro det ännu. , Sillénkommunisterna i 36:an hade, som nyss sagts, -dekreterat att vi, som arbetade å Monopolbygget, skulle "väck" därifrån. Och då vi ej lämnade arbetsplatsen godvilligt, så skulle vi tvingas med våld. Jag såsom förste man i laget blev intensivt påpassad. Vid ett tillfälle, då jag i bilsökte undkomma blockadvakterna, följde dessa efter i en annan bil och jag blev, då jag skulle lämna min bil, upphunnen samt trakterad med sparkar och slag. Vid ett flertal tillfällen hade förföljarna gömt sig å den gård, där jag bodde, samt sökte där överrumpla mig, vilket också resulterade i hårdhänta sammanstötningar. En afton på våren 1931 blev jag å allmän plats svårt misshandlad av mina förföljare. Den gången funnos vittne och bevis. Allmänne åklagaren tog hand om saken, och våldsverkarna blevo vid domstol ådömda böter på 400 kronor vardera. Några exempel på terror, mot vilken man måste hålla sig beredd. Den stora allmänheten har säkerligen ingen aning om, huru dylika förföljelser tillgå. Jag tillåter mig här anföra ett par exempel från mina upplevelser. En dag ringde en obekant person upp i telefon och uppgav sig heta ingenjör Haglund. Han ville tala vid mig, och då jag ej var hemma, förklarade han, att han skulle ringa igen på kvällen. "lngenjören" ringde också mycket riktigt. - Vad var det fråga om? - J o, han skulle bygga villa i Äppelviken och undrade, om jag ville åtaga mig att lägga grunden. För närmare resonemang uppmanade han mig att omedelbart komma till Brunkebergstorg 9. där han hade kontor. Jag anade argan list men tänkte, jag skall i alla fall