B11. 43.
Industria den 23 september 1933.
omlständigt hot.
I pressen meddelas om en uppmaning till skånska egnahemsbyggare från
samverkande byggnadsarbetarnas organisation i Malmö att anförtro sina.
byggnadsarbeten endast åt organiserade byggnadsarbetare eller
byggmästare med organiserad arbetskraft "för undvikande av merutgifter
genom eventuella åtgärder från organisationens sida i de fall byggena
överlämnas till oorganiserade byggnadsarbetare".
Det är tydligt att hotet är riktat mot tredje man, egnahemsbyggarna.
Arbetsgivarparten i ett kollektivavtal med byggnadsarbetarna, när det en
gång kommer till stånd, skyddas tillräckligt av avtalet genom rätten att
använda både oorganiserade och organiserade. En oorganiserad
byggherre kan däremot icke skyddas av ett avtal som han icke tillhör. Avtalen
kunna icke växa ut till lagar till värn för medborgarna i allmänhet.
Tredje man skall skyddas för utpressning av lagen. Och när den inte ger
skydd, så blir det statsmakternas affär. Videant consules . . . -
Bil. 44.
Arbetaren den 13 november 1933.
A Kapitalistisk-reformistisk fackföreningspolitik.
Den reformistiska fackföreningsrörelsen, dominerad som den är av
so-cialdemokratin, gör anspråk på att betraktas som ett led i den stora
so-cialistiska arbetarrörelsen. Dessvärre är den socialistiska idealism som
spåras i den reformistiska fackföreningsrörelsens verksamhet synnerligen
sparsamt förekommande och blir det mindre och mindre.
Det är icke tal om annat än att den reformistiska
fackföreningsrörel-sen på ett tidigare stadium genomgående var präglad av socialistisk
idealitet. Denna idealitet har man emellertid i stor utsträckning tappat bort
och den har ersatts av något annat, något som i många fall har en på.-
fallande likhet med kapitalistisk mentalitet.
Denna förvandling kan förklaras men icke försvaras. Sedan det i den
socialdemokratiska dogmatiken blivit fastställt, att de
fackligalorganisationerna icke ha någon egentlig socialistisk uppgift, och att den sociala.
omdaningsprocessen från kapitalism till socialism helt skall överlämnas
till det socialdemokratiska partiet som det politiska uttrycket för den
socialdemokratiska arbetarrörelsen, har fackföreningsrörelsen slutat upp
med att syssla med socialistiska och idéella problem och blivit ett
materialistiskt organ som uteslutande för kamp med arbetsköparna om
förbättrade arbetsvillkor och ökad andel i produktionsresultatet. De
fackliga organisationerna ha blivit sammanslutningar vilka så. gott som
uteslutande sysselsätta sig med "femörespolitik", i vilken det icke i
synnerlig grad lämnats plats för socialistisk idealism.
Icke så, att det icke även i denna verksamhet skulle behövas eller
fin.nas rum för socialistisk idealism. Tvärtom vore den just här av behovet.
Kravet på social jämlikhet och socialistisk solidaritet mellan arbetarna
borde exempelvis ta sig uttryck i den allmänna lönepolitiken till ett
strä
Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/178
Utseende
Den här sidan har inte korrekturlästs
154
Motioner i Första kammaren, Nr 153.