Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/178

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs
154
Motioner i Första kammaren, Nr 153.


B11. 43. Industria den 23 september 1933. omlständigt hot. I pressen meddelas om en uppmaning till skånska egnahemsbyggare från samverkande byggnadsarbetarnas organisation i Malmö att anförtro sina. byggnadsarbeten endast åt organiserade byggnadsarbetare eller byggmästare med organiserad arbetskraft "för undvikande av merutgifter genom eventuella åtgärder från organisationens sida i de fall byggena överlämnas till oorganiserade byggnadsarbetare". Det är tydligt att hotet är riktat mot tredje man, egnahemsbyggarna. Arbetsgivarparten i ett kollektivavtal med byggnadsarbetarna, när det en gång kommer till stånd, skyddas tillräckligt av avtalet genom rätten att använda både oorganiserade och organiserade. En oorganiserad byggherre kan däremot icke skyddas av ett avtal som han icke tillhör. Avtalen kunna icke växa ut till lagar till värn för medborgarna i allmänhet. Tredje man skall skyddas för utpressning av lagen. Och när den inte ger skydd, så blir det statsmakternas affär. Videant consules . . . - Bil. 44. Arbetaren den 13 november 1933. A Kapitalistisk-reformistisk fackföreningspolitik. Den reformistiska fackföreningsrörelsen, dominerad som den är av so-cialdemokratin, gör anspråk på att betraktas som ett led i den stora so-cialistiska arbetarrörelsen. Dessvärre är den socialistiska idealism som spåras i den reformistiska fackföreningsrörelsens verksamhet synnerligen sparsamt förekommande och blir det mindre och mindre. Det är icke tal om annat än att den reformistiska fackföreningsrörel-sen på ett tidigare stadium genomgående var präglad av socialistisk idealitet. Denna idealitet har man emellertid i stor utsträckning tappat bort och den har ersatts av något annat, något som i många fall har en på.- fallande likhet med kapitalistisk mentalitet. Denna förvandling kan förklaras men icke försvaras. Sedan det i den socialdemokratiska dogmatiken blivit fastställt, att de fackligalorganisationerna icke ha någon egentlig socialistisk uppgift, och att den sociala. omdaningsprocessen från kapitalism till socialism helt skall överlämnas till det socialdemokratiska partiet som det politiska uttrycket för den socialdemokratiska arbetarrörelsen, har fackföreningsrörelsen slutat upp med att syssla med socialistiska och idéella problem och blivit ett materialistiskt organ som uteslutande för kamp med arbetsköparna om förbättrade arbetsvillkor och ökad andel i produktionsresultatet. De fackliga organisationerna ha blivit sammanslutningar vilka så. gott som uteslutande sysselsätta sig med "femörespolitik", i vilken det icke i synnerlig grad lämnats plats för socialistisk idealism. Icke så, att det icke även i denna verksamhet skulle behövas eller fin.nas rum för socialistisk idealism. Tvärtom vore den just här av behovet. Kravet på social jämlikhet och socialistisk solidaritet mellan arbetarna borde exempelvis ta sig uttryck i den allmänna lönepolitiken till ett strä