Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/190

166

Motioner i Första kammaren, Nr 153.

Man bör härvid ihågkomma, att skyldigheten att färdigställa fastigheten icke åvilade staden utan annan person. Det var då naturligt, att stadens organ i första hand inriktade sina åtgärder på att förmå denna att fullgöra sina skyldigheter i detta hänseende. Åtskilliga svårigheter och tidsutdräkt uppstodo härvid, men vissa positiva resultat nåddes dock. De olägenheter, som förorsakats av att vissa arbeten ej fullbordats, vidlådde för övrigt i huvudsak endast den åt Hammarberg uthyrd-a källarvåningen och endast i ringa mån huset i övrigt, vadan de erforderliga arbetenas slutförande icke kunde för stadens vidkommande anses vara någon angelägenhet av större vikt, vilken påkallade direkt ingripande. Något annorlunda blev läget, sedan det (hösten 1932) visat sig att även arbeten av underhållsnatur voro erforderliga i fastigheten, Dessa arbetens utförande måste anses vara en staden ovillkorligen åvilande skyldighet, som icke fick eftersättas, särskilt med hänsyn till hyresgästernas berättigade anspråk på trevnad och lägenheternas hållande i acceptabelt skick. Med hänsyn härtill inriktade stadens organ från denna tid i första hand sina åtgärder på att få blockaden hävd, åtminstone för stadens vidkommande. Som nämnts mötte härvid betydande svårigheter i form av arbetsvägran och nya blockadförklaringar. Min mening om den blockad, som varit orsaken till alla dessa svårigheter, vill jag i detta sammanhang ingalunda förfldölja. Jag finner det i själva verket ganska upprörande, att man på sätt, som här har skett, under så lång tid kunnat och fått hindra ett fullbordande av denna fastighet, till men för såväl myndigheter som enskilda medborgare. Hade man haft en fordran på grund av utebliven ersättning för utfört arbete, hade min inställning till deras handlingssätt givetvis varit ett annat, men det på så svaga grunder tillkomna krav på "väntetidsersättning", som nu av dem framställts, och som ligger till grund för blockaden, finner jag icke värt sådant hänsynstagande. - När därtill kommer att åtminstone en av dem, som rest detta krav - enligt vad jag så sent som i lördags kunnat konstatera - haft arbete på annat håll med en inkomst av 734 kronor 44 öre under den tid, som kravet på väntetidsersättning avser, så borde detta efter vad jag kan förstå för honom varit anledning nog att icke vidhålla sina krav. Jag anser därför, att de, som här handlat å de berörda fackföreningarnas vägnar, handlat oklokt och kortsynt, när de auktoriserat dessa ersättningskrav och sedan envist fasthållit vid blockadernas upprätthållande. Genom sådana - jag tvekar ej kalla det - okynnesblockader riskerar man ju i själva verket att förslöa det för hela arbetarklassen så viktiga blockadvapnet. Detta bör användas med urskiljning, om det icke skall förlora sin kraft. Vilka är det för övrigt som i själva verket skulle blivit mest lidande på ett fortsatt uppehållande av blockaden? J o, -de hyresgäster, vilka bebo lägenheterna i Halvmilen nr 7. Dessa äro genomgående mindre bemedlade personer, vilkas inkomster i regel understiga 3,000 kronor per år och som till stor del åtnjuta understöd från fattigvården. Kan det anses rimligt, att när staden har gjort stora uppoffringar genom nedsättning av tomtpris och på annat sätt för beredande av billiga bostäder åt mindre bemedlade, detta bostadssociala syfte då skall få motverkas på detta sätt? Jag kan i detta sammanhang även nämna, att tre av de arbetare, vilka det här gäller, även äro bosatta i den fastighet, som av dem blockerats.