Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/191

Motioner 12 Första kammaren, Nr 153. 167

Dessa arbetare hava sålunda, genom stadens förmedling, kommit i åtnjutande av den förmån, som en bostad i dessa billiga hus representerar, men detta har icke avhållit dem från att bereda staden och hyresgästerna i huset (alltså även sig själva) olägenheter, vilka blivit större ju längre blockaden pågått. Så till sist, men icke minst viktigt, vill jag framhålla, att man i detta sammanhang icke bör glömma bort de "insatser", som byggmästare Niklasson och hans förläggare Hammarberg samt den sistkomne i konstellation Arvas gjort i denna historia. Jag tror det kan vara tillräckligt att man här om samtliga gör det uttalandet, att staden i fortsättningen betackar sig för deras s. k. tjänster, i vad angår bostadsproduktionen i Stockholm och vad därmed sammanhänger. Detta omdöme fäller jag i fullt medvetande om att jag själv varit med om att på sin tid tillstyrka försäljningen av tomt till Niklasson, - Herr Hassler: Herr ordförande, stadsfullmäktige. Jag ber att få rikta ett tack till borgarrådet Sandberg för den klara och uttömmande redogörelse, som han har lämnat för denna saks förlopp, och jag ber också få tacka honom för att han så tydligt gav tillkänna sin ståndpunkt i fråga om det förfarande, som päkallat stadsfullmäktiges uppmärksamhet i detta fall. Det var ju tillfredsställande att få höra av borgarrådet, att arbetena redan kommit i gång, och man får då hoppas att det icke dröjer alltför länge, innan de bliva slutförda. Jag kan emellertid ej underlåta att säga, att jag tycker inte, att vi fått någon fullt nöjaktig förklaring till att denna sak tagit så lång tid som den faktiskt har gjort, att det fått förflyta så lång tid som ett år och fem månader, innan man verkligen gripit sig an på allvar med att sätta denna stadens fastighet i ordentligt skick. Det var, såsom borgarrådet Sandberg anförde, den 17 december 1931 som staden på exekutiv auktion inropade huset ifråga. Jag har tyvärr tidigare fått en felaktig uppgift, som jag återgivit i min interpellationsskrivelse, i det att där står, att förvärvet skedde på våren 1932. Detta gör dock inte saken bättre, utan snarare tvärtom. Det var alltså den 17 december 1931 som staden inköpte huset exekutivt, och den 19 december kom sedan blockadannonsen i Social-Demokraten. Jag finner, att även borgarrådet Sandberg har fått samma uppfattning som jag angående denna blockad, att den i själva verket icke förelåg, innan staden hade köpt huset. Jag har till yttermera visso genomforskat SocialDemokraten för den närmaste tiden före den 17 december, men icke funnit någon blockadannons. Borgarrådets uppfattning härutinnan torde således vara riktig. Det vill synas, som om blockad faktiskt åsatts huset först efter det staden köpt detsamma, medan blockad icke förut fanns offentliggjord. Jag förmodar, att anledningen till detta var dels att det icke lönade sig att blockera ett hus gentemot en insolvent byggmästare, som man ju icke kan få någonting utav, och dels att man inte ville skrämma bort eventuella spekulanter. Ingen köper gärna ett hus med blockad p-à, åtminstone får man då se till, att man får det billigt, för att göra sig betäckt för de kostnader och obehag, som följa med blockaden. - - Denna taktik erinrar il själva verket slående om den, som anvandes i ett liknande fall, nämligen den på sin tid uppmärksammade affären med Kostadion. Där hölls blockaden hemlig, till dess en solid spekulant på denna visningsring infunnit sig, som sedermera fann blockad förklarad i tidningarna. Det gäller för båda dessa fall, som äro parallella, att det är den full