icke i dessa dagar ger lastarenom rum. Den har nu sin besökelses stund
och dess frejdebetyg är icke så oantastligt, att den riskfritt kan synda på
nåden. Vanskötseln av de offentliga finanserna är och förblir en bister
anklagelse, för vilken den icke kan fria sig. En myckenhet självsvåld har
innästlat sig såväl i det offentliga livet som i den enskilda
sammanlevnaden. Dess ohämmade framfart innebär en uppenbar fara för demokratiens
bestånd. Diktaturens tillskyndare ha inga mera effektiva röstvärvare än
de fackföreningsmatadorer, vilka sällan försumma något tillfälle att bringa
sina organisationer i misskredit och att missbruka den makt de besitta.
Det finns ingen anledning tro, att icke dylika tendenser skola kunna
stävjas. Arbetsfredslagstiftningen har i icke ringa mån bidragit att lagbinda
förhållanden, vilka dessförinnan lämnade godtycket alltför vidlyftig
rörelsefrihet. Dess obestridliga framgång har klart ådagalagt framkomligheten
av den väg, som där utpekats. En väl avvägd lagstiftning mot
otillbörliga övergrepp från fackföreningsmaktens sida kan, i synnerhet om den
från början ges en provisorisk och prövan-de karaktär och först så
småningom under hänsynstagande till inhämtade erfarenheter definitivt
utformas, bli icke blott samhället utan även fackföreningsrörelsen själv till
ett verksamt skydd. Det tjänar ingenting till att söka dölja det,
rörelsen behöver ett stöd i vedertagna rättsnormer för att komma till rätta
med okynne inom de egna leden. Mycket sådant måste nu antingen
stillatigande fördragas eller under upprivande inre stridigheter oskadliggöras.
Med lagens hjälp skulle man kunna göra processen kort och smärtfri.
Det kan bli allvarligare än så att komma till rätta med andra
självstyrelsens defekter. Mot missbruk av styrelsemakten i stat och kommun
hjälpa inga lagar, endast den anda av besinning och självtukt, som en
vakande- allmän opinion förmår att bibringa -de styrande. En sak är viss,
skall demokratien bestå får dess fortvaro icke göras till ett särintresse
för fackföreningsrörelsen och socialdemokratien. Den dag så sker är den
förlorad. Det hör till dess livsvillkor, att den anammas även av andra
medborgargrupper än den de företräda.. Den måste följaktligen värna om
sitt anseende även åt detta håll, akta på sitt goda namn och rykte och
icke låta sig av egennyttán exploateras. I dessa hänseenden ställer den
nuvarande situationen stränga och oblidkeliga krav. Folkväldet lever i
ett belägringstillstånd. Det har intet annat val än att ställa sig under
krigslagarna och inrätta sig efter den hårda disciplin, som därmed följer.
Bil. 3.
Svenska Morgonbladet den 22 augusti 1933.
Vågar Excellensen?
Högerpressen söker påskina, att den mycket omskrivna
palatsrevolutionen inom Nationella ungdomsförbundet är av ytterst oskyldig art och
ingalunda betecknar en eftergift åt nazistbetonade strömningar. Det ser
dock misstänkt ut. Bara detta att till ordförande valts en herre, som nyss
utgivit en av nationalsocialistisk fraseologi alltigenom präglad str1dsskr1-ft
- en skrift, som man på många håll inom högerlägret skäms för - är ju
bevis nog. De nya hövdingar högerungdomen korat åt sig äro uppenbart
Sida:Rd 1934 C 16 3 2 FK motioner 147 261.djvu/45
Utseende
Den här sidan har inte korrekturlästs
Motioner få Första kammaren, Nr 153. 21