| 44 | Nr 14. | Onsdagen den 6 mars. |
Herr Velander: Herr talman! Det har av föregående talare anmärkts, att denna fråga inte är ny, utan att den sedan sekelskiftet upprepade gånger har varit föremål för riksdagens behandling. Den siste ärade talaren gjorde också den reflexionen, att, eftersom frågan var uppe i fjol och då på grund av kamrarnas skiljaktiga beslut föll, det var rätt underligt, att den kommit tillbaka i år. Det har emellertid här i kammaren förut i dag sagts, att man bör försöka se det lilla såsom stort, och jag kan tänka mig, att anledningen till att denna fråga ständigt återkommer har något samband därmed. Denna fråga, som kanske för mången inte ter sig så särskilt betydelsefull, är nämligen för ett stort antal av landets mindre jordbrukare, torpare och lägenhetsägare av mycket stor betydelse, och det är därför, som den tränger till lösning. Det förhåller sig för resten så, att de båda herrar, som här företräda reservationen, nämligen utskottets ärade ordförande och herr Klefbeck, tidigare delat den uppfattningen, att denna fråga måste lösas och lösas genom lagstiftning. Vi ha sålunda ett uttalande från utskottets ärade ordförande från 1927, då frågan var uppe här i kammaren. Han yttrade då, att såsom kammarens ledamöter kunde finna av det då föreliggande utskottsutlåtandet, voro alla inom utskottet av den meningen, att denna fråga måste bli föremål för lagstiftning. Med detta uttalande syftade utskottets ordförande på den del av det föreliggande problemet, som av honom rubricerats som den civilrättsliga frågan om rätten till själva bären. Beträffande det andra ledet av problemet, sådant det föreligger i dag, alltså skyddet för lingonen, så att de icke få avplockas, innan de mognat, hade herr Klefbeck vid samma tillfälle en mycket bestämd uppfattning. Han ansåg, att man borde gå fram för en utredning i syfte att åstadkomma en lagstiftning just i det avseendet. Det är också så, att riksdagen åtminstone vid två tillfällen – åren 1917 och 1928 – beslutat skrivelser till Kungl. Maj:t med begäran om utredning i och för lagstiftning härom. 1930 förelåg jämväl en kungl. proposition med förslag till lag om skydd för vilda bär, så att de inte skulle kunna exploateras, innan de hunnit mogna. Frågan föll då här i kammaren, inte på grund av att man var emot lagstiftningen i och för sig, ty den var ju påkallad av riksdagen, utan därför, att man ville ha förslaget kompletterat i visst avseende, nämligen så att jordägaren själv inte skulle vara underkastad förbud mot bärens plockning före viss dag. Det är därför rätt underligt, att utskottets ärade ordförande i dag söker ironisera över utskottets utlåtande just på den punkten.
Utskottets ordförande gör i sammanhang därmed en del frågor. Han undrar bland annat, hur många lingon man egentligen skall ha rättighet att plocka utan att hemfalla under eventuella straffbestämmelser. Det är väl dock att gå till någon överdrift, då man framställer sådana spörsmål för att misstänkliggöra utskottets utlåtande. .Jag har tänkt mig saken så. att det knappast kan vara fråga om att plocka skogsbär, exempelvis lingon, för andra ändamål än för hushållsändamål eller till avsalu. Om en person vandrar över ett markområde, där det finns lingon, och plockar ett eller annat bär, som han omedelbart konsumerar, så tror jag inte att någon inom utskottet och knappast någon annan heller skulle vilja göra gällande en sådan uppfattning, som att det för dylikt fall borde bli fråga om något slags kriminalisering. Herr Klefbeck förmenade, att. när man ville tillgodose ett visst intresse hos jordägaren med avseende å möjligheten att tillgodogöra sig de bär, som växte
