L) Nr 17. Onsdagen den 6 maj 1942.
iang. Iandets tillgodoseende med elektrisk energi m. m. (Forts) troligt, att herr Heiding och herr Björnsson längre skulle vilja fortsätta på .en väg, som de dock i detta fall ha slagit in på.
Jag ber, herr talman, att få yrka avslag på utskottets llemställan och vid.ålla mitt yrkande om bifall i första hand till den av herr J. B. Johansson avivna reservationen.
Herr Albertsson: Herr talman! l motionen nr 106 i denna kammare har ndertecknad yrkat, »att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla m en utredning rörande dels insamlandet och Sammanställandet av uppgifter örande priserna å elektrisk kraft inom landets olika delar, dels en standardiseing av taxornas form och andra vägar till en effektivisering av kontrollen över raftpriserna och över distributionsföretagens sätt att fullgöra sina uppgifter, els även frågan om en sammanslagning -av smärre distribution-sföretag på rndsbygden till större mera rationella enheter". ,
Då denna motion av någon för mig oförklarlig anledning hänvisats till annat tskott och ej blivit behandlad i sammanhang med detta ärende, till vilket den örde, ber jag att helt kort få yrka bifall till den av herr J. B. Johansson avivn-a reservationen, vilken såvitt jag förstår helt sammanfaller med det av mig motionen gjorda yrkandet.
Herr Holding: Herr talman! Eftersom statsutskottets ärade ordförande ramställde en direkt fråga till mig, anser jag mig böra besvara densamma.
Herr Johansson frågade, om jag inte trodde att ett förstatligande av jorden - d. v. s. om staten skulle besluta en utredning om att övertaga den svenska irden - skulle detta verka produktionshämmande. Jag måste därtill svara, tt jag för det första inte alls tror att staten helt och håll-et skulle vilja övertaga en .svenska jorden. Ty det ligger ju så till, att staten redan har en hel del jord, len säljer av denna jord undan för undan. De är endast skogen, som är så att àga mer eftersträvad av staten, men inte tror jag att staten skulle vilja ha den venska jorden. Om det emellertid skulle inträffa., att riks-dagen skulle fatta ett idant olyckligt beslut, så tror jag inte att det finns någon jordbrukare, som ärför skulle missköta sin jord. Ty meningen vore väl då att staten skulle lösa 1 den svenska jorden, och då finge den, som hade skött sin jord dåligt, så rycket mindre i ersättning. Jag tror alltså inte att ett sådant beslut skulle vera produktion-shämmande i detta fall, och på samma sätt vore det väl inom ndr-a områden, om något liknande där skulle komma i fråga.
Herr Johansson framhäver ordet "förstatligande" och förklarar att förstat.gandet varit huvudsaken i d-agens debatt. Men det är ju herr Johansson själv, Jm gjort att det kommit dithän, att detta blivit huvudfrågan. Det är ju inte reningen att hela detta område absolut skall förstatligas, därför att man begär enna utredning - det har utskottet så tydligt och klart sagt ifrån, att jag inte Vcker att man vidare behöver orda någonting om denna sak. Man får se vad tredningen kan komma fram till för resultat. Jag antar att alla de olika spörsiål, som här skola utredas, komma:att behandlas på ett sådant sätt, att det ela kan leda till åsyftat result-at.
Herr talman! Jag ber att få vidhålla mitt yrkande.
Herr andre vice talmannen: Herr talman! Det har här varit en mycket inressant diskussion. Den belyser i hög grad en sida i den samhällsutveckling, Jm vi gå fram emot. Men den belyser också vådan av att vid diryftande av enna utveckling ställa alltför stela principer mot varandra.
Herr J. B. Johansson uppfattar tydligen ett beslut i den riktning, som statstskottet föreslår, såsom en spik i det borgerliga samhällets likkista. Han ser
