Onsdagen den 6 maj 1942. Nr 17. 47;
Ang. statsbidrag till anordnande av allmänna samlingslokaler. (Forts) vändigheten av att i nuvarande tid iakttaga sparsamhet och begränsa utgifterna till det absolut nödvändiga, så mycket mindre som man dagligen framhåller vikten av såväl enskild som samfälld sparsam-het till förmån för vårt försvar. Jag kan emellertid icke dela. hans uppfattning om att det skulle finnas anledning att tänka sig, att just dessa anslag till bidrag och till lån kunde anstå tills vidare och följaktligen rubriceras såsom onödiga. Jag kan därför inte heller dela herr Wistrands oro inför de nya krav, som kommit till synes 1 propositionen nr 118.
Det är icke något nytt behov, som har uppkommit. Det är möjligt att det r nytt i denna församling, men behovet av samlingslokaler har varit rådande i varje fall under hela detta århundrade. Det har till nöds fått tillgodoses på andra vägar, men resultatet har icke blivit tillfredsställande. Det är tyvärr fortfarande på det sättet, att idéerna icke ha fått sin bostad-sfråga löst på ett šillfredsställande sätt, och man kan inte uppskjuta den saken hur länge som
e st.
Herr Wistrands ord angående den kamp, som fördes för., låt oss säga. ett femtiotal år sedan äro nog riktiga, och de kanske skulle ha gjort sig alldeles utmärkt exempelvis, då en Folkets husförening firade femtioårsjubileum i sin gamla lokal, som förstrött lutade sig antingen åt höger eller åt vänster, beroende på från vilket håll vinden kom. De lokaler, som byggdes upp under den tid, då den gamla kampandan var till finnandes, byggdes närmast för att man skulle ha någonstans att samlas för att överlägga om de åtgärder, som skulle vidtagas för att störta det gamla samhället i gruset och bygga upp ett nytt. Nu är det inte fråga om något sådant längre; vi äro väl allesammans överens om att det har byggts upp ett nytt samhälle under det gångna halvseklet, och det gäller nu frågan om att anskaffa lokaler åt olika organisationer, som bildats under den gångna tiden. Vi ha kämpat för demokratien, och vi ha fått den, men då skola vi väl inte fortsätta att kämpa på samma sätt som tidigare. Nu kunna vi väl ställa det kravet på demokratien, att den ger oss lokaler, där vi kunna hålla våra överläggningar om åtgärder, som skola vidtagas, icke emot samhället utan för samhället. Det är sådana frågor, som numera äro de övervägande i samtliga våra organisationer. Det är statens och kommunernas angelägenheter, som behandlas såsom huvudfrågor vid dessa sammankomster.
Det är möjligt, att våra fackföreningar kunna samlas i ganska primitiva lokaler. Det är möjligt, att våra förnämsta partiorganisationer kunna samlas på hotellen på sådana platser, där det finns hotell, men vår ungdom hör inte hemma på sådana ställen. Den måste ha lokaler, där den kan samlas för studier, och för nöjen också - gärna sådana nöjen, som vi kunna tolerera även lifiårli riksdagshåll - men det är sådana lokaler som saknas, framför allt studie.o a er.
Jag är icke övertygad om att denna fråga kan lösas på ett tillfredsställande sätt genom att man uttalar att skolorna i största möjliga utsträckning skola ställas till förfogande för sådana ändamål. Skollokalerna äro icke lämpliga för den vuxna befolkningen. Skolbänkarna äro gjorda för barn; där kan inte gärna äldre folk bekvämt sitta. Det är möjligt att man kan ordna detta genom extra möbler, som kunna sättas in i skollokalerna för studiesammankomster men skollokalerna kunna inte gärna användas för möten och andra dylika sammanträden. Det måste åstadkommas någonting annat, och jag tycker att man utan vidare har rätt att fordra, att samhället numera hjälper till att åstadkomma trivsamma lokaler, där sådana saknas. Våra äldre lokaler de må vara byggda av g0flfemlïlflf0fganisationer eller byggda som folkets hus, äro på många håll förbrukade och behöva ersättas med något nytt. Medlemmarna i dessa olika föreningar äro inte villiga att på samma sätt som förr upptaga en offerkampanj
