Onsdagen den 13 maj 1942. Nr 18. 29
finslag till folkskoleseminariema. (Forte) är ett ämne. som särskilt legat mig om hjärtat, och jag kan inte finna annat än att visserligen kan man här som beträffande andra prognoser aldrig säga någonting med absolut bestämdhet - och det har jag gett uttryck åt i mitt uttalande till statsrådsprotokollet - men jag har det mått av säkerhet, som man överhuvud taget kan begära, och jag har funnit, att skolöverstyrelsens beräkningar om lärareöverskottet stämma väl överens med de iakttagelser beträffande läraretillgången, som gjordes hösten 1939, liksom också med utvecklingen under innevarande år. Jag tror därför, att resultaten av denna undersökning med ganska stor trygghet kunna läggas till grund för beräkningar rörande behovet av nya lärare.
Det finns ju också åtskilliga säkerhetsventiler här. Dit hör givetvis frågan om inkallelserna och utsträckningen av den militära utbildningstiden, som säkerligen också kommer att ta folkskolläraraspiranter i anspråk. Därtill kommer, att den höjning av pensionsåldern, som man har tagit med i beräkningarna och som ju påverkar läraröverskottet i stigande riktning, sannolikt inte kommer att inträffa under de närmaste åren, när den största arbetslösheten råder, utan man kommer just med hänsyn till arbetslösheten. att undvika denna höjning under ett par år.
På grund av alla möjliga sådana överväganden, som det skulle föra alldeles för langt att här gå m på närmare, har jag den uppfattningen, att man kan följa skolöverstyrelsens förslag med ganska stor trygghet, men jag har velat göra det så försiktigt som möjligt, och därför har jag tillrått Kungl. Maj:t att stanna vid en mycket försiktig intagning av seminarieelever för nästa läsår, i all synnerhet som ju den möjligheten finns, att skulle det slå fel på något sätt, kan man senare i större utsträckning gå över till de tvååriga studentlinjerna och öka det antal aspiranter, som kan behövas.
Vad jag nu talat om gäller de närmaste åren. På längre sikt kan man med ganska stor säkerhet beräkna lärarbehovet med hjälp bl. a. av de siffror rörande nativitetsutvecklingen, som numera stå till buds. En sådan beräkning som skolöverstyrelsen har gjort intill år 1950, ger vid handen att den nuva: rande seminarieorganisationens examinationskapacitet inom en, tämligen nära framtid kommer att behöva utnyttjas till det yttersta för att så småningom särskilt i fråga om småskollärarinnorna, visa sig vara långt ifrån tillräcklig för det behov av lärare, som sedan kommer att uppstå Det är det faktiska förhållandet, det är vad vi ha att gå u-t ifrån och det visar också såvitt a förStår, 33917 bfågäran om utredning av en inskränkning av den yttre organislaâonen av seminarierna o. s. v. är fåvitsk. Om några år komma vi att behöva hela den,- na organisation igen. Det är bara under en övergångstid som så inte är fallet Det skulle vara ganska oekonomiskt och olämpligt om man - när enli t k l. överstyrelsens beräkningar folkskoleseminariernas ,exarnßinationska acitšt:fffer fem-sex år behöver utnyttjas till fullo - skulle koncentrera unåervisnin till färre seminarier, vilket inte kan ske utan betydande kostnader för n b gen nader vid dessaseminarier. Att dessa kostnader skulle u vä as y igådriftkostnader eller försvaras av några betydande pedagggisgllra iarailislltlziilisinaor: 3:::äušasrtašïcllšeautbildningsformens ram ar ju tänkbart, men det är inte på nå Vad så beträffar seminarieor anis i - dess kapacitet behöver helt och hållet fååoilâliissplftållrytståalliåii? rlidlåirlirlllltlelåi* liillšn dag tagit ställning till den frågan, och det vore väl besynnerli t om msa lnshär skulle riva upp den saken igen. Det blir aldrig någon ordninggloch stadlgali fûthû-llanflellfi, 0-II1 man gar till vaga på det sättet. Riksdagen delade förra året fleltav aufotda Syflpuflkfell, att en sadan åtgärd särskilt med hänsyn till (Wfllflgss o orna skulle medforaorganisatoriska olägenheter, som väga betyd
