42 Nr 18. Onsdagen den 13 maj 1942.
Anslag till småskoleseminarierna. (Forts) flyttning från Finland. Jag kan i detta sammanhang nämna, att ungefär hälften av alla ingångna äktenskap åtminstone i de direkta gränssocknarna varit blandade. Då det under normala förhållanden i fredstid är en mycket livlig förbindelse över älven mellan Sverige och Finland, kommer givetvis det finska språket i dessa bygder också att bibehållas. Under sådana förhållanden är det ju alldeles uppenbart, att det även behövs lärare, som kunna finska, särskilt i de lägre klasserna. Det är en av de väsentligaste orsakerna, varför seminariet i Haparanda behövs.
Nu kan ju herr Oscar Olsson kanske säga, att lärarinnorna kunna få sin utbildning på någon annan plats i landet -lika bra som om seminariet ligger i Haparanda. Men dessa lärare behöva sin speciella utbildning. D-e behöva ha finsktalande barn i övningsskolan för att bli skickade att sedan kunna fullgöra sin uppgift som lärare för finsktalande barn.
Herr Oscar Olssons argumentering går ju för övrigt inte bara ut på att man icke skall intaga några elever vid Haparandaseminariet 1942, utan att seminariet helt bör nedläggas. Han anser, att det inte har någon uppgift att fylla. Jag tycker, att det är en högst egendomlig inställning, som herr Oscar Olsson härvidlag intar, ty riksdagen har ju vid upprepade tillfällen fattat beslut, som gå ut på att seminariet bör bibehållas. Bl. a. vill jag åberopa 1938 års riksdags beslut att för seminariet i Haparanda bygga för en kostnad av 730,000 kronor. Samma år anvisade riksdagen l50,o-Ooi kronor för ändamålet och år 1940 200,000 kronor. Riksdagen har således redan beviljat 350,000 kronor för uppförande av dessa byggnader. Att bygget trots detta inte kommit till stånd, beror ju på att 1940 års urtima riksdag beslöt, att det tills vidare skall uppskjutas. Att nu komma och säga, att seminariet inte behövs, vill åtminstone jag som representant för bygden på det bestämdaste inlägga min protest emot.
Herr Oscar Olsson talar om Norrlandskomplex. Det är intet Norrlandskomplex alls som här gör sig gällande. Herr Olsson skall komma ihåg såsom sann demokrat, att i Tornedalen ha vi ändå en finsktalande minoritet, som har rätt att kräva att i någon mån åtminstone få sin nationella egenart tillgodosedd. Denna rätt vill emellertid herr Oscar Olsson frånkänna denna befolkning.
Jag ber, herr talm-an, att med dessa ord få yrka bifall till utskottets förslag.
l detta anförande instämde herr Hansson, Sven, och herr Asplund.
Herr Olsson, Oscar: Herr talman! Det faller mig inte på något sätt in att vilja insinuera, att herr Carlström med vett och vilja har vantolkat mina ord i denna fråga. Jag finner förklaringen till hans uppträdande genom att upprepa vad jag i mitt första anförande sade om Norrlandskomplex. Det finns helt enkelt ingen möjlighet att finna någon annan förklaring till en så upp- och nedvänd tolkning av vad jag har sagt.
Så fort man överhuvud taget vågar försöka resonera rationellt, när det gäller en bildningsinstitution eller en kvasibildningsinstitution i Norrland, får man kastat emot sig, att man är Norrlandsfiende. Och nu kommer »det ännu mycket värre - nu kommer det kastat emot mig, att jag såsom sann demokrat borde ta. hänsyn till den finska folkminoritet, som finns där uppe och som jag nu vill beröva tillgången till en god undervisning. Jag skall be att få fästa uppmärksamheten på att jag torde ha varit den förste här i riksdagen, som emot den gamla inställningen hos den svensktalande befolkningen i Tornedalen höll på att man skulle ta så mycket hänsyn till den finska minoriteten att den kunde få en orientering i den finska kulturen och litteraturen. Det kallade Jil-g då för en demokratisk uppfattning, och den har jag icke vikit ifrån.
Herr Carlström beskyllde mig för att ha sagt, att det inte finns något behov
