2 Nr 18. Onsdagen den 13 maj 1942.
Ang. expropriation m. m. för komplettering av ofullständiga jordbruk. (Forts.
npassa vår jordbrukslagstiftning därefter. En sådan utredning är motiverad ven av den omständigheten att vi ur statsfinansiell och andra synpunkter låste söka komma ur det statssubventionselände vartill vi undan för undan rivits under trycket av kristidssvårigheterna. I avvaktan härpå bör man ej enom partiella lagstiftningsreformer försvåra denna betydelsefulla frågas isnmg.
Då jag, såsom redan framhållits, befarar att detta skulle bli följden av ett
ifall till utskottets förslag, ber jag, herr talman, att få yrka bifall till den
id utlåtandet fogade reservationen.
Herr Norman: Herr talman! Jag ber att först få bestyrka vad herr Tammär anförde, nämligen att de olika meningar, som gjort sig gällande inom utrottet och som kommit till uttryck i utskottsutlåtan-det och därtill fogad rearvation, icke ha sin grund i några principiella motsättningar rörande förearande spörsmål. Vi äro och ha varit ganska eniga i utskottet om att komletteringen av de ofullständiga jordbruken är ett samhällsintresse av sådanikt att statsmakterna måste överväga alla olika möjligheter som kunna föra ram til-l en lösning av det spörsmålet.
Nu ligger ju frågan så till att en utredningskomlmitté, 1936 års egnahemstredning, bland många andra uppslag till komplettering av de ofullständiga.- »rdbruken också har framlagt ett förslag om att såsom yttersta medel borde .nnas en lag om expropriation för detta ändamål. Egnahemsutredningens för.ag kom före vid 1939 års riksdag i den proposition som då framlades rörane olika åtgärder för att främja egnahemsverksamheten. Beträffande frågan m möjligheterna till tvångsinlösning av jord för komplettering av ofullstäniga jordbruk uttala-de då även departementschefen såsom sin mening att en isning av det spörsmålet var ett samhällsintresse av sådan betydelse att man ite kunde avvisa tanken att, om det behövdes, få använda även detta yttersta ie-del. Att han inte framlade något förslag i den riktningen sammanhängde Led att propositionen blev färdig först ett stycke in på riksdagen och att det ite fanns tid till ett övervägande som skulle möjliggöra framläggande av ett irslag til-l expropriatioslagstiftning då. Departementschefen påpekade bland nnat att ett så-dant förslag måste underkastas lagrådets granskning och att lden inte skulle medge att därefter framlägga en proposition för riksdagen.
Sedan har frågan i olika sammanhang varit föremål för statsmaktemas inresse. Interpellationer ha framställts, motioner ha väckts och riksdagen tog å sent som i fjol ställning till spörsmålet.
Nu menar herr Tamm att frågan ligger till på precis samma sätt i år som en gjorde ifjol. Utskottet har inte den uppfattningen. Först och främst har 1 ytterligare ett år gått. År 1939 föranleddes uppskovet såvitt jag förstår gentligen end-ast av att man ansåg en mera formell bearbetning av sakkunnigeörslaget nödvändig. Om själva principerna kan jag inte erinra mig att det har ätt några större meningsmotsättningar. Nu ha vi alltså kommit fram till år 942, och bara en sådan omständighet brukar vid vissa tillfällen motivera, att iksdageii tar initiativ även i en fråga som man vet är föremål för Kungl. [aj:ts övervägande.
Men dessutom har kommit till en annan omständighet, som enligt min mening -ör det ganska betydelsefullt att riksdagen i år tar ett initiativ i frågan. Egnaemsstyrelsen har yttrat sig över de förevarande motionerna, och i detta yttande har egnahemsstyrelsen, utan att på något sätt ställa sig principiellt avisande mot motionärernas förslag, bland annat framhållit att frågan enligt
